Vi läser i Bibeln:
”Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst.” (Rom 12:1)
Då tänker någon omedelbart: ”Levande och heligt offer? Men, jag känner mig varken levande eller helig. Jag hade önskat att jag känt mig mer andlig och levande, då kanske jag kunde hänge mig mer åt Gud”.
Man säger så därför att den här världen lärt oss att om vi inte känner någonting, så kan man inte göra någonting. Men Paulus säger ingenting om hur vi ska känna oss. Han talar inte om att känna, utan om att göra. Känslor är kortlivade. Men Guds uppdrag till oss är livslångt.
Vi uppmanas att frambära oss själva, som ett tackoffer till Gud, för att han ska kunna använda oss, för att hans vilja skall ske genom oss. Tackoffer för att vi vet att vi fått evigt liv genom Jesu död på korset och hans uppståndelse.
Folk är villiga att ge allt, utom sig själva. Man kanske tar fram plånboken och ger till kyrkan för att döva sitt samvete. Men Gud är intresserad av mer än så.
Gud vill inte att vi ska ge av vårt, för att vi ska få fortsätta att leva våra egna liv, utan honom. Han vill att vi ska ge våra liv till honom, för att han skall kunna leva genom oss. Vi skall inte leva upp varje, söndagsmorgon, Gud vill leva med oss hela veckan.
En man försov sig en söndagsmorgon och mötte vaktmästaren vid dörren med andan i halsen:
- ”Är gudstjänsten redan slut?”
Vaktmästaren log.
- ”Nej, vår högmässa är slut, nu börjar gudstjänsten.”
”Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst.” (Rom 12:1)
”Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst.” (Rom 12:1)
Då tänker någon omedelbart: ”Levande och heligt offer? Men, jag känner mig varken levande eller helig. Jag hade önskat att jag känt mig mer andlig och levande, då kanske jag kunde hänge mig mer åt Gud”.
Man säger så därför att den här världen lärt oss att om vi inte känner någonting, så kan man inte göra någonting. Men Paulus säger ingenting om hur vi ska känna oss. Han talar inte om att känna, utan om att göra. Känslor är kortlivade. Men Guds uppdrag till oss är livslångt.
Vi uppmanas att frambära oss själva, som ett tackoffer till Gud, för att han ska kunna använda oss, för att hans vilja skall ske genom oss. Tackoffer för att vi vet att vi fått evigt liv genom Jesu död på korset och hans uppståndelse.
Folk är villiga att ge allt, utom sig själva. Man kanske tar fram plånboken och ger till kyrkan för att döva sitt samvete. Men Gud är intresserad av mer än så.
Gud vill inte att vi ska ge av vårt, för att vi ska få fortsätta att leva våra egna liv, utan honom. Han vill att vi ska ge våra liv till honom, för att han skall kunna leva genom oss. Vi skall inte leva upp varje, söndagsmorgon, Gud vill leva med oss hela veckan.
En man försov sig en söndagsmorgon och mötte vaktmästaren vid dörren med andan i halsen:
- ”Är gudstjänsten redan slut?”
Vaktmästaren log.
- ”Nej, vår högmässa är slut, nu börjar gudstjänsten.”
”Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst.” (Rom 12:1)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar