Ett ljus mitt ibland oss

Skriften säger:

"Gud som sade: "Ljus skall lysa fram ur mörkret", han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken." (2Kor.4:6)

Jesaja säger:

"Se, mörker skall övertäcka jorden och töcken folken, men över dig skall HERREN gå upp, hans härlighet skall uppenbaras över dig."(Jesaja 60: 2, 3)

Profeten talar i en tid Israels folk led under exil och fångenskap. Men han riktar blicken bortom befrielsen från det yttre förtrycket i en framtid då det sanna andliga Sion, den kristna Kyrkan, fick vandra i uppenbarelsens totala och slutgiltiga ljus. I den tid då Kristus Guds sanna ljus trädde in i den mänskliga sfären.

  Jesaja påminner om att detta underbara Ljus som skingrar mörkret i vår värld inte är något som skall betraktas som privat egendom. Jesus Kristus är världens Ljus, Han är rättfärdighetens sol som stiger upp och har läkedom under sina vingar. Hans födelse, död och uppståndelse bringar ljus till vartenda hörn av vår av synden förmörkade värld. Också här i oss i vår församling här idag.

"Lyft dina ögon och se dig omkring: Alla samlas och kommer till dig. Dina söner kommer fjärran ifrån, dina döttrar bärs fram på armen. Då skall du se det och stråla av fröjd, ditt hjärta skall bäva och vidga sig."(Jesaja 60: 4, 5)

Ni kan se. Ni är i ljuset. Se omkring er påminner Jesaja. Gud samlar sin Kyrka, sitt folk till sig, ett folk som fötts ur och av Ljuset och som vandrar i Ljuset, ett folk som sett Guds härlighet i Kristi ansikte. Gud församlar en Kyrka som förkunnar Guds ära och predikar om Hans härlighet, Han kallar dem ut ur mörkret och in i sitt underbara Ljus.

Detta ljus, Kristi ljus, lyser genom evangeliet, och det lyser i vår mitt bland oss, och hos oss, i din mån Kristi evangelium förkunnas rent och klart och sakramenten förvaltas enligt Kristi instiftelse. 

Detta är detta ljus som 1500-talsprästen Hans Thomissøn sjunger om i en psalm:

"Den kristna kyrkans sköna namn Vill månget samfund bära, Men den sig sluter i dess famn Har oftast ej dess lära. Man kyrkans namn med orätt gav Åt mången skönt vitmenad grav, Som dödas ben blott gömmer.

Allmännelig så kallas rätt Guds kyrka här på jorden, För alla folk av Adams ätt I södern och i norden. Och dit, så länge världen står, Kring Herden samlas hjordens får. Vem kan väl det förhindra?

Ty kyrkans kännetecken är Guds rena Ord och lära, Som hjärtat tröst och frid beskär Till Jesu Kristi ära. Där Ordet läres rent och klart, Dess sanning, det är uppenbart, Kan utan frukt ej vara.

Till kyrkan har vårt dop oss vigt Från livets första dagar. Gud inom den oss nåderikt Begåvar och ledsagar. Han ger till tröst sin Ande god. Med sin lekamen och sitt blod Vill han vår hunger mätta.

På lydnaden mot Herrens Ord, Kan man helt tydligt märka, Var kyrkan finns på denna jord, Där man Guds verk vill verka. Munkristen man i synd och skam, Med heligt sken betäckt, går fram, Men Herren ser till hjärtat.

Ett heligt liv i Jesu tro Ej världens barn behagar, Och därför under korsets bo De kristna alla dagar. Men alltid har av Herrens röst Hans rätta barn den vissa tröst Att himmelriket ärva.

Så ha då tack, o Jesu Krist, Att du oss frälst från fara. Den sanna kyrkan nu förvisst Bland oss vi ser här vara. Ditt ljus, som Luther tänt på nytt, Låt skina rent, tills dagen grytt, Då kyrkan ska förklaras."