Fariseernas lära

”När lärjungarna kom över till andra sidan sjön, märkte de att de hade glömt att ta med bröd. Jesus sade till dem: "Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!" De sade till varandra: "Varför har vi inte tagit bröd med oss?" Jesus märkte det och sade: "Varför samtalar ni med varandra om att ni inte har bröd? Så lite tro ni har! Förstår ni ännu ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick? Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick? Hur kunde ni tro att jag talade till er om bröd? Jag sade ju att ni skulle akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg." Då förstod de att han inte hade talat om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära.” (Matt 16: 5-12)

Jesus talar alltså till dem om en andlig verklighet som hade jordiska paralleller. Det finns inget ont med surdeg. Surdeg är en en deg som innehåller levande jäst och mjölksyrabakterier och som används som jäsämne i nyberedd deg vid bakning av bröd. Utöver surdegens jäsningsförmåga ger den bröd längre hållbarhet, bredare smak och bättre struktur.

När Jesus talar om surdegen så använder han en del av dess egenskaper för att tala om en av den falska lärans egenskaper. Osyrat bröd är osyrat bröd, så länge man inte gör något med den. Men om man tillför en liten bit surdeg till bröddegen, så övertar det surdegens egenskaper. Brödet blir genomsyrat av den lilla surdegen. Det bir ett surdegsbröd.

De förstod att han talade om ”fariseernas och sadduceernas lära”. I verserna före dagens text hade Jesus samtalat med några fariseer. Nu varnas de för att ta in deras och sadduceernas lära, så att de genomsyras av den, påverkas av den.

Vad var då ”fariseernas och sadduceernas lära”?

Fariseerna eller som de också kallades: ”de avsöndrade” eller ”de avskilda” uppkom under de tredje århundradet före Kristus som en helgelserörelse med politiska ambitioner. Under mackabeertiden hade grekiskt tänkande och kultur kommit att påverka judarna. Fariseismen var från början en reaktion för att föra tillbaka judarna till Mose lag. Dessa människor hade en stark tro på Gud och Hans Ord, de betonade renhet och lydnad för Guds vilja. Problemet med fariseerna i deras möten med Jesus var att de i sin iver att skydda folket mot brott mot Guds lag skapade egna traditioner. Man förde en muntlig tradition om vad man skulle göra och inte göra. Och ibland kunde dessa principer bli viktigare än t.ex. kärleksbudet och till och med komma i strid med bibelordet.

Jesus sade till dem:

”Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull.” (Matt 15: 6)

Så blir det nästan alltid när man säger mer än vad Bibeln säger, till slut blir principerna viktigare än bibeltexten.

En annan sak med fariseerna var deras människosyn. Man trodde på människan och hennes förmåga. Man trodde att alla människor hade en god och en ond böjelse i sig. Och därför blev laglydnaden inte ett problem, utan en möjlighet. Men om man kan lyda lagen, så blir inte frälsningen helt och hållet av Guds nåd, utan den blir ett samarbete mellan Gud och människa, och risken är att man även här tappar bort hjärtat. Att det är Gud som är Frälsare, inte Gud plus människan.

Jesus förklarade för fariseen Nikodemus att människan är alltigenom syndig: ”det som är fött av köttet är kött”. Och när fariseisk påverkade lärjungar i Johannes 8 förklarar för Jesus:

”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?" (Joh 8: 33)

så svarar Jesus:

”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav.” (Joh 8: 34)

Men vi ska också veta att han innan dess hade gett dem evangelium med orden:

”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria." (Joh 8, 31-32) 

Till Nikodemus sade Jesus:

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3: 16)