Gud är inte "någon annanstans", Gud förmedlar sig genom sitt Ord

Folket på Mose tid inbillade sig hela tiden att Gud var någon annanstans. Och så är det också idag.

Man vill fara till Livets Ord i Uppsala för att "uppleva Gud" eller fara till Taize i Frankrike. Men profeten Moses förklarar att vi måste göra oss av med tanken på att Gud bara finns i det spektakulära, om han någonsin finns där. För hur spektakulärt är egentligen en vandringsstav, en kopparorm eller varför inte en krubba i ett stall?

Lärjungarnas hjärtan brann inte på en scen eller i en katedral, utan i det stilla samtalet under en vandring på vägen till Emmaus, några få lärjungar. När som det står ”han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.” (Luk 24: 27) Det var då deras hjärtan brann.

Och de fromma judarna i Berea, lovordas inte för att de upplevde dunder och brak och fallanden, utan för att de ”forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunna förhålla sig så” (Apg 17:11) som Paulus sade.

Hur visste Timoteus så mycket? För att han hade flödat i smörjelsen? Nej, säger Pauuls: ”du känner från barndomen de heliga

Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus.” ( 2 Tim 3: 15)

Vad är det som gör gudsmänniskan fullt färdig och väl rustad för varje god gärning? Är det inte att be och fasta?

Det är bra att be och fasta, men ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” ( 2 Tim 3 16-

17)