Som fria har vi vår nya tillhörighet i Guds familj

Den som är fri, befriad från satan, synden och skulden, behöver påminnas att han eller hon är fri. När satan försöker dra oss med till sådant tänkande eller sådant beteende som hör världen till, så får vi påminna varandra: "Nehej du. Jag har en annan herre, nu, en som vill att jag ska leva rent och heligt inför honom, och älska min Gud och mina medmänniskor i ord, tankar och gärningar."

Är det då så enkelt? Nej, självklart är det inte enkelt. Om det vore enkelt hade Gud genom sitt Ord inte ständigt behövt påminna oss om vilka vi är i Kristus, att vi är befriade och att vi är hans barn. Ärren av satans bojor, vår syndanatur får vi släpa med oss, men också dagligen begrava, genom att ångra våra synder och tro evangelium.

”köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.” (Gal 5:

17-18)

De flesta vill höra till någonting eller några. I samhället har vi sällskap och föreningar, på nätet har vi grupper och communities.

Gud skapade människor till att höra samman. Adam hörde samman med Eva och saknade henne innan hon var skapad. De bildades familjer så småningom.

Familjen är viktig. Aposteln förklarar att vi alla kristna, har fått världens bästa identitet. Han förklarar att vi får byta den gamla slavidentiteten mot tillhörigheten till Guds familj.

”Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!"

Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.” (Rom 8: 14-16)