Sadduceernas lära

”När lärjungarna kom över till andra sidan sjön, märkte de att de hade glömt att ta med bröd. Jesus sade till dem: "Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!" De sade till varandra: "Varför har vi inte tagit bröd med oss?" Jesus märkte det och sade: "Varför samtalar ni med varandra om att ni inte har bröd? Så lite tro ni har! Förstår ni ännu ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick? Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick? Hur kunde ni tro att jag talade till er om bröd? Jag sade ju att ni skulle akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg." Då förstod de att han inte hade talat om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära.” (Matt 16: 5-12)

Sadducceerna uppstod vid ungefär andra århundradet före Kristus och uppkallade sig efter prästen Sadok från gamla testamentet, men har ingen annan anknytning till honom mer än till namnet. Kanske för

att många av dem var av prästerlig släkt. Andra hörde till överklassen i landet. Sadduccerna var därför knutna till templet. 

Till skillnad från fariseerna ville man inte avskärma sig från grekerna, utan trodde på ett samarbete, och en samexistens, där man kunde behålla sin judiska identitet och samtidigt leva i den grekisk-romerska kulturen. Man ville alltså samarbeta med den romerska administrationen för att stärka sin makt. Problemet med sadduccernas lära var att inte att man som fariseerna lade till en hela massa egna traditioner, utan att man drog ifrån. Sadduccerna erkände bara de fem moseböckerna, och förnekade både änglar, själens existens, uppståndelsen och domen.

Har då Jesu varningar för ”fariseernas och sadduceernas lära” någon aktualitet idag, eller handlar det bara om historiska rörelser. Svaret är att ”fariseernas och sadduceernas lära” är lika levande idag som för 2000 år sedan, om man sammanfattar de grundläggande problemen med dessa rörelser: fariseerna lade något till bibelordet och sadducceerna drog ifrån något från bibelordet. Alla avvikelser från sann kristendom faller inom dessa två kategorier. Antingen drar man något ifrån bibelordet, eller så lägger man till, medan sann kristendom talar om Skriften allena som grunden för läran.

Aposteln skriver:

”Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni skall lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger” (1 Kor 4: 6)