Gud hatar ekumenik som kompromissar med Bibelns lära

”Jag hatar era fester, jag föraktar dem, jag tål inte era högtider. Ty om ni än offrar åt mig både brännoffer och matoffer, finner jag ingen glädje i dem, era gemenskapsoffer av gödda kalvar vill jag inte se. Tag bort ifrån mig dina sångers buller! Ditt strängaspel vill jag inte höra. Låt rätten flöda fram som vatten och rättfärdigheten som en ständigt rinnande ström.” (Amos 5: 21-24)

Det var säkert ljuvliga sånger i templen i Jerusalem, i Betel och i Dan. Det var säkert underbar tillbedjan och lovsång, det var rikligt med offer på altaret, det var utan tvekan ljuva känslor som strömmade igenom gudstjänstbesökarna när de lyfte sina händer till Herren.

Gud hatar falsk ekumenik, när man kompromissar med Hans Ord, synkretism där man blandar Guds Ord med människomeningar, som man gjorde i Dan och Betel när man både bad till Herren och guldkalvar.

I Taizé kan en pingstvän tala i tungor och en romersk-katolik be till Maria och helgonen. På pingstvännernas Nyhemsvecka i år var

Frida Ohlsson Sandahl på pingstvännernas Nyhemsvecka

Frida Ohlsson Sandahl grundaren av Jönköpings Pride inbjuden att tala under temat ”Tänk själv – tänk tillsammans”. Men en kristen ska inte tänka själv, eller tillsammans med andra. En kristen skall lyssna till Guds Ord och underordna sig allt vad Gud talar genom Bibeln. Vi är inga postmodernister som säger att något är sant för att det känns rätt, utan vi tror att vad Bibeln talar är vad som är sant. Människans eget hjärta ger vi inte mycket för, utan bekänner med profeten Jeremia:

”Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt.

Vem kan förstå det?” (Jer 17: 9)

Men om Bibeln bekänner vi:

”HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ner på jorden,

luttrat i degeln, renat sju gånger.” (Ps 12: 7)

Israels folk och sydriket hade accepterat avgudadyrkan parallellt med tillbedjan av den ende sanne Guden, man frossade i lyx och överflöd medan den fattige led av svält och man såg mellan fingrarna på prostitution. Lösningen på detta var inte mera gudstjänster och finare psalmer, mer offer och mer bön, finare instrument och djupare andakt.

Lösningen på avfall från den rena läran och lydnaden för Gud ord, är alltid omvändelse. Bön och sång är inte omvändelse, utan vad som kommer ur omvändelsen.

Omvändelse är att man vänder sig till Gud med ånger och tro. Att man ångrar och bekänner sina synder och tar emot förlåtelsen. Och har tron ersatts av människotanker så är lösningen att vända tillbaka till Guds ords rena och klara lära.

Judarna i Berea var inte frommare, för att de bad mer och sjöng vackrare psalmer. Lukas skriver:

”Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så.” (Apg 17: 11)

Om kyrkor, samfund och församlingar drabbas av läromässiga problem så är lösningen inte att lägga locket på, eller att ”tänka själv”, utan det är att sätta sig ner, och begrunda Guds Ord, forska i Skrifterna, att undersöka vad Gud säger i den heliga Skrift och att rätta sig efter det.