Ärren av det andliga slaveriet kan göra sig påminda

Slaven som befriats och nu var helt fri kanske fortfarande hade kvar av ärr av sina bojor, behövde tid för att vänja sig med sitt nya liv i frihet. Vi har också kvar ärren av vårt slaveri invärtes. Ja, vi har t.o.m. kvar spår av vår gamla syndanatur i oss. Tankar som är slavens tankar, en dragning tillbaka till våra gamle herre: Satan. Därför måste aposteln påminna de troende i församlingen i Rom:

”Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba!* Fader!" (Rom 8: 12-15)

Det kan vara lätt för den före detta slaven att falla in i sitt gamla livs tänkande: att han eller fortfarande ska lyda sin gamle härskare. Men

aposteln förklarar att det är helt fel tänkande. Vi har inga skyldigheter mot satan. Vi ska inte följa vår gamla syndanatur: köttet. Fortsätter vi att leva som slavar, fast vi är fria, så riskerar vi att bli slavar igen.

”Om ni lever efter köttet kommer ni att dö”

Alltså om ni utan protester fortsätter att lyda den gamla syndanaturen vid minst blink, då riskerar ni att gå tillbaka till den gamla identiteten. 

 

Aposteln skriver på ett annat ställe:

”Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.” (Rom 6: 2-4 )

Det betyder att den som är fri behöver påminnas att han eller hon är fri. När satan försöker dra oss med till sådant tänkande eller sådant beteende som hör världen till, så får vi påminna varandra: "Nehej du. Jag har en annan herre, nu, en som vill att jag ska leva rent och heligt inför honom, och älska min Gud och mina medmänniskor i ord, tankar och gärningar."