Hur Gud är nära, när man inte känner eller ser hans närvaro

Att kräva under kan vara att pröva eller fresta Gud, precis som folket gjorde vid Massa eller Meriba och som Satan gjorde med Jesus.

Ändå är Gud undrens Gud. I slutet av 5 Mosebok befinner sig profeten Moses i slutet av sitt liv. Han hade lett Guds folk genom öknen. Under en hel generations levnad hade de vandrat. De flesta av de som lämnat Egypten genom plågorna över Faraos land och genom det öppnade röda havet, hade fått lägga ner vandringsstaven under den 40:åriga vandringen genom öknen. Nu befann de sig på gränsen till det utlovade nya landet. Moses skulle precis lämna över ledarskapet till Josua. Guds nästa profet.

Gud hade visat sig närvarande i vandringen i öknen genom molnstoden om dagen och eldstoden om natten, när han ledde dem. De hade bespisats med manna från himlen och vatten ur klippan. Nu när de gick in i det förlovade landet, så upplevde de inte sådana fantastiska under. Nej, ingen av profeterna efter Moses kringgärdades av under på samma sätt som under Mose tid. Elia glimtar till, men det är ungefär 600 år senare.

Men Gud hade inte på något sätt glömt dem eller övergett dem. Även fast de inte på samma sätt såg Hans närvaro för sina ögon synbart, så var han med dem.

Moses påminner dem om att de skulle gå in i det utlovade landet, som Gud lovat hans fäder för över fem hundra år sedan. Här skulle de bosätta sig, leva och ha sitt hemland. 

 

Hur ska skulle folket kunna vara säkra på Guds beskydd och välsignelse nu? Svaret låg i att de lyssnade till ”hans bud och stadgar som är skrivna i denna lagbok, och vänder om till HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ. ” ( 5 Mos 30: 10)

Gud är lika närvarande som hans Ord är närvarande, när det talades genom profeten, när det höglästes ur skriftrullarna av leviterna och prästerna, när de upprepades av husfadern och memorerades av barnen. Moses skulle nedteckna Guds Ord ord i Lagrullen, Torah, som folket hela tiden skulle bära med sig. Gud är oss lika nära som vår Bibel,  löftena i evangeliet gör Gud närvarande, när han säger: Jag förlåter för Kristi skull.