Gud vill också lagträlens omvändelse

Vad är det som skärmar en människa från Gud? Det kan vara synd som man inte ångrar, men det kan också vara att man vill bli frälst på egen hand, på sitt eget sätt. ”Gud måste väl ändå ha överseende, att jag gör så gott och att jag försöker på egen hand”.

Säger man så, så behöver man ingen Frälsare. Till slut behöver man ingen bibel, man behöver ingen församling,

inga gudstjänster, ingen predikan och ingen nattvard.

Man är säkert oerhört religiös, och säkert ber man, men man är inte längre ett Guds barn, en kristen.

I sina egna ögon är man säkert ”lika god som alla dessa kristna förresten är hycklare allihop”, men i Guds ögon: ”ett trotsigt folk, som vandrar på den väg som inte är god, som följer sina egna tankar”.

Vi får inte glömma att Gud räcker ut sina händer också åt lagträlen och den privatreligiöse. Han vill frälsa också den som vill bli frälst på egen hand.

Den frälsningen sker i den stund, han eller hon slutar att följa sina egna tankar. Guds Ord kan med Andens hjälp smälta hjärtan, så att man kommer tillbaka till Frälsarens ömma armar.

Visst är det fint i dagens text när vi får höra Guds lockrop:

”Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: "Här är jag, här är jag." (Jes 65: 1)

Han står där, genom evangeliet ropar Kristus: ”kom till mig!”