Att rätt dela lag och evangelium

”Herren sade: "Vem är den pålitlige och förståndige förvaltare som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras kost i rätt tid? Det är den tjänare som hans herre finner göra så, när han kommer. Salig är den tjänaren. Jag säger er sanningen: Han skall sätta honom över allt han äger. Men om tjänaren skulle säga i sitt hjärta: Min herre kommer inte så snart, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka sig redlöst berusad, då skall den tjänarens herre komma en dag han inte väntar det och i en stund han inte anar det, och han skall hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland de trolösa. Den tjänare som vet sin herres vilja men ingenting ställer i ordning och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. Men den som inte känner till den och gör något som förtjänar spöstraff, han skall piskas med få rapp. Var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket. Och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall det utkrävas så mycket mer.” (Lukas 12:42-48)

Prästen måste tjäna församlingen inte för att alltid behaga människor, utan mer för att behaga Gud. Och hur gör han det? Kristus säger att det sker genom att ”ge dem deras kost i rätt tid”.

Vad betyder egentligen det?

Paulus skriver till pastorn Timoteus:

”Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord.” (2Tim. 2:15)

Att rätt dela sanningens Ord betyder att dela ut lag och evangelium på rätt sätt, till rätt personer och vid rätt tid. Det är inte alltid enkelt.

När församlingen eller personer i församlingen plågas av skuld, när man känner synden klibba fast och samvetet anklaga, så måste pastorn mer påminna om Guds Lamm som tar bort världens synd, att Kristus Guds Sons blod renar, att Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv, att var och en som tror blir frälst, att vi får komma till Gud sådana vi är och att Kristus aldrig kastar ut den som kommer till honom.

När församlingen eller personer i församlingen är likgiltig för synden som sådan, eller när man inte tar synden på allvar, om vi har börjat blunda för vissa synder så att vi ger dem fritt spelrum, så måste prästen varna för att syndens lön är döden, han måste tala om att

”De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud. ” (Rom. 8:5 - 8)

När församlingen eller personer i församlingen börjar bli lagiska, om det skulle komma in ett tänkande som innebär att vi börjar tro att vi kan lyda Guds vilja av oss själv, att vi kan behaga Gud med vår egen lydnad, att Gud är ganska nöjd med oss, om vi börjar se ner på dem som står utanför för att de syndar mer eller om vi talar för lite om vår egen synd och för lite om förlåtelsen, då måste prästen påminna om att:

”Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro. ” (Gal. 3:11)

”eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.” (Gal. 2:16)

”ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.” (Rom. 3:20)

Den människa som förstår att man inte kan bli frälst genom sin egen lydnad faller ner och ber med psalmisten inför Herren:

”Gå ej till doms med din tjänare, ty inför dig är ingen levande rättfärdig.” (Ps. 143: 2)

Att på detta sätt dela lag och evangelium olika i olika tider och för olika personer är ” ge dem deras kost i rätt tid”.