”Jag
låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig,
jag
låter mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte
åkallade mitt namn sade jag: "Här är jag, här är jag."
Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett trotsigt folk, som
vandrar på den väg som inte är god, som följer sina egna tankar.”
(Jesaja
65: 1-2)
Vem
är Gud till för? När man talar med folk i allmänhet så svarar
man kanske: ”Gud
är till för de där religiösa människorna. De som går i kyrkan
eller moskén. De som ber och pratar om religion.”
På
Jesu tid fanns religiösa grupper som tänkte att de hade monopol på
Gud. Fariseen i templet bad:
”Gud,
jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare,
brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. Jag
fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar.
Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot
himlen utan slog sig för bröstet* och bad: Gud, var nådig mot mig,
syndare.”
(Luk 18: 11-13)
Jesus
motsatte sig detta tänkande. Gud älskar alla människor och vill
att alla skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Han
vände sig därför inte bara till det religiösa etablissemanget,
utan också till de svaga och utsatta. De som levde öppet i olika
former av synd. Han tackade inte nej, när han bjöds hem till
publikaner och syndare för att ta del av deras måltider. Vi läser:
”De
skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt tillsammans med
publikaner och syndare, och de frågade hans lärjungar: "Varför
äter han med publikaner och syndare?" Jesus hörde det och sade
till dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de
sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan
syndare."
(Mark 2: 16-17)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar