Ansvaret som själasörjare

”Herren sade: "Vem är den pålitlige och förståndige förvaltare som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras kost i rätt tid? Det är den tjänare som hans herre finner göra så, när han kommer. Salig är den tjänaren. Jag säger er sanningen: Han skall sätta honom över allt han äger. Men om tjänaren skulle säga i sitt hjärta: Min herre kommer inte så snart, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka sig redlöst berusad, då skall den tjänarens herre komma en dag han inte väntar det och i en stund han inte anar det, och han skall hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland de trolösa. Den tjänare som vet sin herres vilja men ingenting ställer i ordning och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. Men den som inte känner till den och gör något som förtjänar spöstraff, han skall piskas med få rapp. Var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket. Och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall det utkrävas så mycket mer.” (Lukas 12:42-48)

Att dela lag och evangelium olika i olika tider och för olika personer är ” ge dem deras kost i rätt tid”.

Det händer ibland att tjänarna kommer till förvaltaren och säger: ”Idag predikade du för mycket lag”, eller ”idag predikade du för mycket evangelium”. Andra säger kanske: ”du borde predika mer lag”, eller ”du borde predika mer evangelium”.

Det är inte alltid prästen kan lyssna till sådana förslag. Han är ju ansvarig inför Herren för sin förvaltning. Han ska inte predika vad människor vill höra, utan vad människor behöver höra.

Det är prästens ansvar att skaffa sig en sådan kännedom om församlingens hälsa att han vet att ”ge dem deras kost i rätt tid”. Ibland behövs mer lag, ibland behövs mer evangelium. Det är därför man oftast inte kan hålla samma predikan två gånger, eftersom församlingen förändras, förhållanden förändras, hälsan och behoven i församlingen förändras. Om man kunde ge samma mat alltid kunde man lika gärna ställa en bandspelare på predikstolen.

Men prästens uppgift är att vara som en läkare som känner av och kan bedöma vilken medicin som behövs och när den skall delas ut.

Därför ska församlingen när den kallas sin präst kunna pröva och bedöma om prästen har tillägnat sig förmågan inte bara att veta vad som är skillnaden mellan lag och evangelium, utan också hur och när lag och evangelium skall tillämpas/ appliceras.

Det är precis som när man åker och handlar mat till sin familj. Man kan inte ge barnen bara glass till lunch varje dag. Föräldrarna måste ge sina barn näring från hela kostcirkeln, så att de får i sig både kolhydrater, fibrer och vitaminer.

Det är därför vi behöver en bra prästutbildning så att de nya prästerna får lära sig att både dela och tillämpa lag och evangelium.