"Jesus sade än en gång till dem: 'Frid vare mer er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.' Sedan han sagt detta , andades han på dem och sade: 'Tag emot den helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder är han bunden'." (Joh 20: 21-23).
Han har knappt uppenbarat sig för de sina som uppstånden förrän Han lägger ett stort uppdrag på deras axlar. Många föreställer sig religion och kristendom som något ouppnåeligt, andligt diffust och långt borta. "Ska man komma i kontakt med Gud så gäller det att ihärdigt bygga på den där stegen till himmelen, eller balansera på lagens trådsmala lina mot evigheten, eller rena sitt inre för att Gud ska komma direkt från ovan, utan mellanled."
Men sådan är inte sann kristendom. Den handlar inte om hur människan kommer till Gud, utan om hur Gud kommer till människan, som korsfäst och uppstånden.
Och den nåd, förlåtelse och försoning Han vunnit tar Han inte med sig upp till himmelen, till Fadern, för att vi ska sträva mot en ouppnåelig himmel. Vi behöver inte söka nycklarna till himmelriket uppe i det blå, Han har givit dem till sin kyrka och församling.
"Som Fadern har sänt mig sänder jag er" (Joh 20: 21).
Luther säger:
"Detta är en stor och förträfflig sak, att varje rättskaffens herdes och predikants mun är Kristi mun samt hans ord och förlåtelse Kristi ord och förlåtelse. Har du synder, men bekänner dem och tror på Kristus, så skall kyrkoherden eller predikanten i Kristi stad och ställe förlåta dig dessa synder; och det ordet som han å Guds vägnar tillsäger dig, skall du mottaga, så som Kristus själv tillsagt dig det. Således gör man rätt däruti, att man kallar kyrkoherdens och predikantens ord som han predikar, för Guds ord. Ty det är icke kyrkoherdens och predikantens ämbete och ord, utan Guds eget." (Huspostillan, 1988, s. 276).
Kristus hänvisar inte till känslor och upplevelser, till gärningar eller till böner, Han ger oss sitt heliga Ord och sina sakrament. Vill du finns visshet om din frälsning - hör hans Ord! - Vänd dig till dopet! - Vänd dig till nattvarden! - Ta emot avlösningen!
Han räcker himmelrikets nycklar till sina lärjungar, till sin kyrka och församling. Fadern har sänt mig, nu sänder jag er. "Tag emot den helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder sår är de förlåtna." (v. 19, 20). Jag har vunnit förlåtelsen, vill Han säga, nu skall ni räcka den vidare. Ni skall göra det mina lärjungar.
I Uppsala finns en grupp som kallas "kväkare." Dessa "fromma" människor samlas varje vecka. Man har ingen predikan, inget dop och ingen nattvard. Deras gudstjänst går till så att de sitter tyst en timma och väntar på att Gud ska tala direkt in i deras hjärtan. Men det är ju på tok fel! Kristus har kommit och han har talat, och inte bara det, han har gett sitt Ord till lärjungarna. Vi behöver inte vänta Kristus en gång till. Han har kommit och överlämnat alla dyra gåvor och skatter, nådens medel. Ord och sakrament - till församlingen - till att brukas.
Till Petrus hade han sagt: "Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen" (Matt. 16:19).
Den förlåtelse, den nåd Gud ger dig och mig i nådens medel - i Ord och sakrament - är inte annorlunda, är inte nya gärningar. Han har genom sin lydnad uppfyllt lagen för oss, Han har genom sin död tagit på sig skulden och straffet - den fulla förlåtelsen som Han vunnit överräcker Han åt oss - i Ordet, dopet, nattvarden och avlösningen.
Nycklamakten är konkret: "Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna" (Joh 20: 23).
Vi får gå till pastorn, eller en kristen broder eller syster, och bekänna våra synder. Skriften säger: "Bekänn... era synder för varandra"(Jak.5:16).
Och så får den vi skriftar/eller biktar oss för, förklara, i Kristi
stad och ställe, att synden är förlåten genom Kristi lydnad och kors. Om
vi gör så, säger Kristus, så är synderna förlåtna. D v s, då vet vi, lika säkert som om Kristus själv hade sagt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar