Varför blev Kristus frestad av djävulen?

"Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd." Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun."  Sedan tog djävulen honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens utsprång och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten."  Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud."  Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. Och han sade: "Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig."  Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna."  Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och tjänade honom." (Matt 4:1ff)

Kristus blev förd av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen.

Men djävulen träder inte in i handlingen förrän den sista dagen av fastan. Det står att ” när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. Då kom frestaren fram.”

Det var då han var som mest sårbar. Han hade inte ätit på 40 dagar, och var hungrig. Är man hungrig är man svag. Esau sålde sin förstfödslorätt till Jakob för en tallrik linssoppa när han var hungrig.

Men att fasta på Jesu tid betydde att välja hungern frivilligt. Det betydde att frivilligt avstå från mat under en tid. Det betydde inte att stoppa i sig när solen gått ner, som muslimerna gör. ”han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter.”

Man fastade för att kunna fokusera mer helhjärtat på bönen. Moses fastade 40 dagar och nätter när han tog emot budorden på Guds berg Sinai (3 Mos. 34: 37, 28), hela Israels folk fastade på försoningsdagen, då man offrade ett särskilt syndoffer för hela folket (3 Mos 16:1ff), när folket i Nineve ångrade sig och omvände sig till Gud fastade man (Jona 3: 5) och profeten Daniel fastade när han bad för sitt folk i fångenskapen i Babylon (Dan. 9: 3ff.) Att fasta handlade om att avstå för att fokusera på Gud.

Men varför behövde Kristus frestas? Låt oss gå tillbaka några verser i Matteus. Kristus hade i kapitel 3 blivit döpt av Johannes Döparen. Faderns röst hade ljudit från himmelen ” Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje." (Matt. 3: 17) Och Gud, den helige Ande hade sänkt sig ner över honom som en duva.

Jesu dop måste ha varit den mest upplyftande händelsen i hans liv. Därefter blir han förd av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen.

Den största händelsen i Elias liv måste ha varit när Gud på berget Karmel sände eld från himlen, som förtärde hans offer och visade att Baalsprofeterna hade fel (1 Kung 18:20ff).  Men omedelbart efter händelsen på Karmel och när regnet kommit tillbaka, sände drottning Isebel bud till Elia och berättade at hon tänkte döda honom. Han blev då så deprimerad att han ”satte han sig under en ginstbuske. Han önskade sig döden och sade: ’Nu är det nog, HERRE. Tag mitt liv, för jag är inte bättre än mina fäder.’" (1 Kung. 19: 4)

Är det inte så att det är just vid höjdpunkterna i det andliga livet, som vi drabbas av de största prövningarna. Just när vi tycker att det går riktigt bra. Det är också då vi är som mest sårbara.

Kristus behövde prövas för att kunna visa sig vara lydig där Adam och människan fallit.

Skriften säger:

”Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas (Adams) olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes (Jesu) lydnad.” (Rom. 5: 19)

Skriften säger också:

”Vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.” (Hebr. 4: 15)