Solens ljus är en
fantastisk bild på nåden. Man skaffar sig inte solljus. Det är ljuset som
kommer till oss. Och vi kan inte på något sätt ta åt oss äran av ljuset. Det
kommer från solen.
En del talar om
frälsningen ungefär som den vore något vi människor kunde åstadkomma. "Du måste se till att bli frälst. Du måste be
så att du blir frälst."
Man är medveten
om att vi saknar någonting. Vi saknar ljuset, vi vandrar i mörkret. Detta
mörker kallar Bibeln synd. Det betyder att vi har avvikit från Guds mening med
oss, att vi skulle vandra i gemenskap med honom. Vi har alla genom Adam och
genom våra egna liv gjort fel inför Gud, handlat oriktigt och på så sätt dragit
på oss skuld. Hur ljusa än vi skulle
vilja vara, så är vi i oss själva inte självlysande. Vi är impregnerade av det
som skiljer oss från Gud - syndens och skuldens mörker. Och vi har inte heller
kraft att ta oss ut situationen.
Men för att ta
oss ur den skuld som skiljer oss från Gud så bestämde han av evighet att själv
betala den. Det gjorde han när han sände sin enfödde Son för att bli människa
och födas genom jungfru Maria. Kristus Guds Son lät straffet, som rätteligen
skulle falla över oss, pga vår skuld, falla på sig själv. Genom Kristi död på korset är alla
våra synder förlåtna, all vår skuld är betald, vi är frikända inför Gud och
rättfärdigförklarade.
Så, tvärtemot vad människor i allmänhet tänker, så kommer
vägen tillbaka till Gud inte från oss själva. Den är en gåva som Gud räcker
till oss när han förklarar att Kristus är vår Frälsare. Vi blir inte ljusets
söner genom att genom våra egna ansträngningar försöka tvätta bort vår skuld.
Vi bli ljusets barn för att Ljuset lyser på oss; för att nådens sol lyser på
oss genom evangelium om Kristus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar