Av
dem som gick ut ur Egypten var det bara Kaleb och Josua som gick in i det
förlovade landet. Säkert kände israeliterna när de stod på andra sidan röda
havet som om faran var över och ingången till det förlovad landet var säkrad.
Ja,
vi är döpta. Vi står på andra sidan röda havet. Det är nu som resan börjar,
resan genom öknen.
Vad
hände med Israels folk i öknen? De började knorra mot Gud, de klagade. De var
inte nöjda med tillvaron att vara ständigt beroende av Guds manna. Och de
längtade tillbaka till Egyptens feta köttgrytor. Plötsligt var det som
bortglömt att de nu inte hade de egyptiska piskorna över sina ryggar, att de
hade en Gud närvarande i förbundsarken och att de faktiskt var på väg till det
förlovade landet.
Man
kan faktiskt uppleva som kristen att det nu är värre än det någonsin har varit.
Aldrig tidigare hade man så mycket anfäktelser och kamp. Och det lilla som
världen kan ge blir lätt större än det förlovade Landet, Guds närvaro och
befrielsen från skulden. I svaga stunder kan en kristen frestas att sälja
förstfödslorätten för en tallrik av världens linsoppa.
Då
får vi påminna oss om vad kristenlivet verkligen innebär, hur mycket större det
egentligen är. Vi är fria från syndens slaveri. Kristus har på sitt kors
offrats som ett lamm och hans blod har strukits på vårt hjärtas dörr, så att
Guds dom går oss förbi. Han har fört oss ut ur syndens Egypten genom det heliga
dopets röda hav, han bespisar oss med sin kropp och sitt blod i nattvarden, det
himmelska mannat. Ja, han går med oss på vår vandring, på dagen som en molnstod
om natten som en eldstod. Och Gud har faktiskt gett oss ett land, det himmelska
Kanaan, ett land där vi får vila ut.
Hej Stefan, ja så sannt att man kan glömma, och att man kan ibland glömma viktiga saker i tron! Men när man som Vuxen som lever i väst vågar åter göra sig liten och läsa bibeln varje dag och begrunda den, begrunda livet och jämföra med hur världen lever sitt liv, då kan Gud genom biblen helt plötsligt påminna om massvis med saker, och allt kommer på en gång samtidigt om man nu har varit aktiv kristen ett tag. Det är särskilt det nya testamentet som får oss samlade i tron och dem kristna tankarna, redo, förståndiga i tron för att kunna ta kampen på allvar och med mod!!
SvaraRaderaJag tror att vi måste kunna våga ta Guds varningar i Biblen på allvar och ändå glädja oss mycket att han ger oss friheten och styrkan att följa Honom. Alltså att mogna eller att gå den mogna vägen! Vi måste våga satsa allt på Jesus och på tillämpningen av bibeln, det som är billigt och det som är dyrt. Vi måste kämpa tills blodet och döden! Vi kan inte ge upp! Guds löften är sanna! "Himmelriket är inom er!", det är inte så att vi får allt sedan, utan när vi får Jesus och vi växer rätt i Honom då får vi allt, om vi inte börjar gå baklänges! Vi får mycket glädje, mycket tröst, lycka, ljuset, Uppståndelsen här och nu, och Mycket Kärlek och förlåtelse, med förföljelser!! Efter korset kommer uppståndelsen, vi måste våga bära våra kors med glädje, mod, styrka och uttålighet! och Gud är snar till hjälp, och trofast och håller sina löften!! Jag har själv erfarit allt det positiva och Goda Gåvor som Gud ger sina barn, men jag har också erfarit hur synden är envis, hur svag jag kan bli, och vad synden kan göra med oss! Nu väljer jag åter och med större mod att följa Jesus utan förbehåll, utan inskränkningar och utan att behålla ngt eget till mig själv i stort sätt! jag ser med spänning hur jag genom smärta och kors, mod och tro, kommer att växa i Kristus för att ge Honom till människor och ge allt tillbaka till Gud!
SvaraRadera"Ve oss om Gud kommer och ser oss sitta och dricka fulla och slå dem som Gud har velat att vi tjänar med hjärta och själ!" (bibelcitatd egna ord). Bibelordet är på gott och ont! Och Vi har ett val!
Vänligen
C/