Att leva av Gud

Att försöka vinna över tvivel, frestelser och anfäktelser i egen kraft är att fäkta i luften som en skuggboxare.
Men om man i bön dagligen läser sin Bibel, går till gudstjänst, tar emot Herrens heliga nattvard, bekänner sina synder och tar emot avlösning i skriftermålet så ger man sin gamla syndanatur, köttet, en vinge, en riktig punsch mellan ögonen.

Det visste Paulus och manade inte bara korintierna att leva så, utan försökte också handla så i sitt eget liv.

”Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. Istället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte jag själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.”(1 Kor 9: 26f.)

Han slår sin kropp, säger han och menar förstås inte sin fysiska kropp, utan sin syndiga natur, köttet. Vår kropp är ju inte ond i sig. Men Bibeln kallar det sinne vid föds med, som är ett arv från Adam, det sinne som är emot Guds bud och vill det onda, för köttet eller syndens kropp.

Paulus skriver om detta i Romarbrevet 8:

”Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva.” (Rom. 8:12, 13)

Att leva i Anden är att leva i tron på Kristus, att hämta sin näring i Ord och sakrament.