Agera inte mot den du är i Kristus!

" Sedan tog djävulen honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens utsprång och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten."  Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud. Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet.  Och han sade: "Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig."  Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna." (Matt 4:5ff)

Satan säger åt Kristus att kasta sig utför tempelmuren och förlita sig på änglarnas beskydd, satan säger åt honom att falla ner och tillbe Satan för att få makt över alla riken i och världen.

Inget av detta hör till hans kallelse och uppdrag. Att ägna sig åt bungy-jumping vid tempelmurens utsprång skulle kanske skapa sensation och uppmärksamhet. Han skulle få en hel hop med beundrare som förtrollad av hans uppvisning skulle följa honom, men det skulle inte frälsa någon. Ingen blir ett Guds barn genom sensationella uppvisningar.  Det var inte heller hans uppdrag. Att bli en jordisk kung över alla riken var inte hans uppdrag.

Grunden till frestelsen är att få honom att agera tvärt emot vem han var. Satan försökte förvandla honom till en materialistisk och makthungrig människa, till en syndare.  Det är inte vad han var. Det var inte vad Gud Fadern benämnt honom vid dopet.

Han hade sagt till honom:

”Denne är min Son, den Älskade. " 

Fastetiden under kyrkoåret leder fram till påsken, då man i fornkyrkan förrättade dop. I fastetiden och under påsken får vi påminna oss om den identitet Gud gav oss i dopet.

Genom dopet har Gud förlåtit oss alla våra synder. Han har tagit upp oss till sina barn. Vi är renade genom Kristi försoning och iklädda Kristus själv som vår rättfärdighet. Vi har begravt den gamla människan och uppstått med Kristus. Satan frestade Kristus till att använda sin makt till själviska syften, till att välja bevisa sig för satan, vilket han inte behövde och till att skaffa sig jordiskt konungslig ära. Men han sade nej till den onde.

Satan frestar också oss till allt detta. Då får vi påminna oss om vilka vi är genom dopet, vår nya identitet. Skriften säger:

”Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet…

Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus. (Rom. 6:4, 11)

Det berättas om kyrkofadern Augustinus att han innan sin omvändelse besökte både barer och prostituerade. Efter att han blivit omvänd till Kristus så berättas att han gick förbi ett av de ställen han tidigare brukade besöka. En prostituerad kvinna fick då syn på honom, men han såg inte på henne. Hon ropade då: ”Augustinus, känner du inte igen henne du nyss passerade? Det är ju jag!” Han lär då ha svarat: ”Ja, men det är inte jag.”

På samma sätt ska vi tänka. När satan försöker att lura oss att handla som en av hans barn så får vi svara:

”nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig.” (Gal. 2: 20)

”om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.” (2Kor. 5: 17)

Dopet påminner oss om vår verkliga identitet. Kristus har försonat oss med Gud genom sitt kors. Genom dopet har vi dött och uppstått med Kristus.