Så att ni når målet

Med blicken på målet

”Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det.” (1 Kor 9: 24)

På det istmiska näset i stadens närhet hölls vart tredje år de istmiska spelen som var nästan lika stora som de olympiska spelen och samlade deltagare från hela Grekland. Vid de olympiska spelen fick segraren en lagerkrans, vid de istmiska spelen fick han en krans av tallkvistar. Men de var en ära som innebar att man blev odödligförklarad.

Vet ni inte, säger Paulus, han förutsatte att församlingsmedlemmarna var bekanta med reglerna för de istmiska spelen. Vet ni inte att av dem som deltog i löpartävlingarna t.ex. så var det bara en som fick priset. ”Spring så att ni vinner det.” Det är alltså inte nog med att kliva upp på löparbanan, det är inte ens nog att försöka hålla ut till slutet. En kristen ska hålla ut med målet i sikte, med segerkransen i sikte. Här är inte betoning på att ett en vinner. Alla ska ta sig fram med målet i sikte. . ”Spring så att ni vinner det.”

När det kristna livet på detta sätt beskrivs som en hård kamp så kan det kännas främmande när man tänker på Paulus alla tröstord om att vi har segern, att vi äger vilan, att allt är av nåd och inte hänger på vår ansträngning.

Men om man läser Skriften så ser man att denna dubbelhet följer genom alla skildringar. I samma andetag säger Paulus: ”Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?  Gud vare tack, Jesus Kristus vår Herre.” (Rom. 8:24, 25) Han skriver till Filipperna: ”arbeta med frukan och bävan på er frälsning” (Fil. 2:12) och tillägger i nästa vers: ”Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske”. (Fil.2:13).

Varje sann kristen är präglad av denna brygd av visshet och tvivel, av oro och förtröstan.

­­- När hon ser på Kristus, på hans kors och försoning, äger hon genom tron förvissningen om att hennes synder är förlåtna helt utan egen förtjänst, hon vet hon övergått från döden till livet (1 Joh. 3:14). Hon vilar tryggt vid att Kristus säger att den som kommer till honom skall han sannerligen inte kasta ut (Joh. 6:37). Han säger ju: ”Den som hör mitt ord och tror på honom, som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.” (Joh.5:24).

- Men när hon ser på sig själv, ser sin svaghet, sitt kött, världens alla lockelser och frestelser, den ondes alla lysande erbjudanden och transportsträckan mellan Egypten och Kaanan, så misströstar hon precis som Paulus om sin egen förmåga och anfäktas av tvivel, hon förstår Paulus uppmaning:

”Spring så att ni vinner det. Men alla som tävlar underkastar sig allt hårdare träning – de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften.” (1 Kor 9: 24-26)

Idrottsmännen i Grekland genomgick före tävlingen en hård träning.  I träningen ingick att man de tio sista månaderna innan tävlingen avhöll sig från vin, kött och sexuellt umgänge. Men det var ingen kostnad att tala om för en idrottsman som hade målet i sikte. Ändå var priset bara ”en segerkrans som vissnar” vi får ”en som en som aldrig vissnar.”