Gud var garanten i förbundet med Abraham

Abraham var barnlös. Men Gud hade lovat honom en son och att genom hans avkomma skulle alla folk bli välsignade. Detta syftade ytterst sett fram mot Kristus. Gud hade också lovat att ett stort folk skulle komma från honom. ”Se upp mot himlen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.” (1 Mos. 15:5) sade Gud till Abraham. ”så skall din avkomma bli.” ”Och Abraham trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet” (v. 6) Gud lovade honom också ett land. ”Jag är HERREN, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel” ) Abraham svarade: ”Herre, HERRE, hur skall jag veta att jag kommer att ärva det?” (v.8)

Abraham vill alltså ha ett sort kontrakt en bekräftelse på vad Gud lovat. På den tiden ingick två parter i förbund med varandra genom att man slaktade djur och båda parterna gick mellan köttdelarna. Men i Guds unilaterala förbund med Abraham skedde det annorlunda. Abraham slaktade några djur och lade styckena mot varandra

”När solen hade gått ner och det blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med en brinnande fackla, som for fram mellan köttstyckena. På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abraham” (v.17, 18)

Guds förbund med Abraham var ett löfte utan villkor från människans sida. Gud hade utvalt Abraham. Det var allt.