Därför behövdes reformationen

På dörren till Slottskyrkan i Wittenberg spikade munken Martin Luther upp sina 95 teser den 31 oktober 1517. Det var i sig ingen omstörtande handling, men det blev den gnista som satte igång reformationen.

Reformationen betydde inte att ett nytt samfund startade, det betydde inte att nya läror skulle predikas och det betydde inte att man ville kasta omkull den gamla kyrkan. Reformationen betydde inte att man skulle göra om allting, och göra allting nytt i psalmer och i liturgi i kyrkan eller att nu kunde vi riva kyrkomålningar och statyer från medeltiden. Reformationen till sitt innersta väsen handlade inte heller om att ta makten

från kyrkan över staten och istället ge staten makten över kyrkan. Reformationen handlade inte ens om religionsfrihet.

Reformationen till sitt innersta väsen handlar om nåden allena, tron allena och Skriften allena.

Det är bara av nåd allena genom tron på Kristus som syndaren blir frälst och rättfärdig. Inga avlatsbrev, inga pilgrimsfärder till Rom, inga radband med böner till Maria, inga klostervistelser kan tvätta bort skulden i våra samveten och inför Gud. Bara blodet från Guds Son kan rena oss från synd och skuld. Bara tron kan tillägna sig frälsningen i Jesus Kristus.

Allt detta vet vi genom Bibeln. Kyrkans lära får inte dikteras av påven och kyrkans lärde, inte av kyrkomöten eller av tradition.

Detta är hjärtat i reformationen och på denna grund står än idag den bekännelsetrogna lutherska kyrkan: nåden allena, tron allena och Skriften allena.