Finns det hopp för framtiden?

Hur ser vi på framtiden? Hur ser svenskarna på framtiden? Företagen vill uppmuntra framtidstro, för om folk har mer framtidstro så konsumerar folk och sparar mindre, och hjulen måste rulla i det ekonomiska maskineriet. Ändå vet vi ingenting om framtiden i vår sköra värld. Ryska arméer drar in över gränserna till Ukraina, oroligheterna i Syrien som började januari 2011 har inte upphört, utan fortsätter som förut, med mängder av döda och flyktingar, USA som än så länge styr valutan har en astronomisk statsskuld. Många menar att om utsläppet av växthusgaser kommer att leda till en ekologisk katastrof, och därför skapade man en internationell överenskommelse 1997 Kyotoprotokollet. Problemet var bara att USA inte bekräftade avtalet och 2011 drog sig Kanada ur. När man försökte på nytt i Köpenhamn så kom man inte heller då fram till någon enhet. Japan, Nya Zeeland och Ryssland ville inte ta på sig nya åtaganden. I Israel så ser vi ingen ände på kriget mot Hamas på Gaza.

Vad vet vi om världen i morgon? Kommer den stå kvar, eller kommer allt braka ihop? Många ger upp.

Vi vill ha en bestående lycka. Men gräset är grönt idag, men har vissnat om några månader. Vi gläds åt unga som förälskar sig men vet att de allra flesta äktenskap slutar i skilsmässa. Även fast medellivslängden höjts i västlandet så dör alla förr eller senare, och nu talar man om välfärdssjukdomar. Sjukdomar som finns just för att vi har för mycket mat och rör oss för lite. Och skulle man inte dö av ålder eller av sjukdomar som finns så kan hjärtat slutat slå av helt andra orsaker.

Det är klart att sådant oroar människor. Man kan helt enkelt inte vara säker på någonting i den här världen. Man kan inte vara säker på hälsan, på den jordiska lyckan eller på livet.

När jag skulle skriva om lån på huset så frågade man också om hur vi var försäkrade. Det är ju nuförtiden några försäkringsbolag som samarbetar med banker. Man frågade om min livförsäkring. Om du dör, är dina efterlevande garanterade ekonomiskt stöd, så du slipper sälja huset? Ja, det kan vara nyttiga frågor att fundera på. Tänk om någon skulle kunna sälja en försäkring som kunde garantera att man levde till man var 80-90. Han skulle nog kunna sälja den för miljoner.

Hur mycket skulle då den tjäna som dessutom kunde sälja äkta lycka, mening med livet och frid med Gud i samvetet? För egentligen kanske det ändå inte var så mycket värt med 80-90 år i den här världen i ett totalt meningslöst liv, olycklig och med ofrid i samvetet om man ändå måste skottas ner fem fot under backen, när den dagen kommer.

Hur glad är då inte aposteln när han får berätta de glada nyheterna som lyder:

”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen.” (1 Petr 1: 3-4 )

Det är nästan obegripligt att vi ändå har kristna runtomkring oss som gnäller och klagar över sin församlings små omständigheter, om kroppen som värker, om att det knakar i relationerna, på jobbet, i skolan, att man inte har så mycket prylar man önskar, att man har det motigt i vardagen.

Obegripligt därför att vi trots att vi inte förnekar det ofullkomliga ändå är genom tron på Jesus Kristus oändligt rika, ja rikare än de rikaste av den här världens människor, därför att Gud ”i sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen”