Trösten handlar om ett fullbordat verk

”Trösta, trösta mitt folk! Säger er Gud. Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad, och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand för alla sina synder…Sion, du Glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg, Jerusalem du glädjens budbärarinna, höj din röst med kraft. Höj den utan fruktan, säg till Juda städer: ’Se, er Gud!’ Ja, Herren, HERREN kommer med makt, hans arm visar sin makt, Se han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom. Han för sin hjord i bet, som en herde, han samlar lammen i sina armar, han bär dem i sin famn. Sakta för han moderfåren fram.” (Jes. 40:1, 9-11)

Det är framför allt genom att lyssna till sådana trösterika Ord som Kristus kan draga in i hjärtan på en jämn väg. När Ordet visar att vi är syndare och att Kristus är vår Frälsare och när vi genom Ordet börjar förtrösta på, lita på att Hans förlåtelse som han vunnit på korset  är vår, det är då Kristus tar sin boning hos oss. Det är då vi blir hans och han blir vår Frälsare.

De ord profeten ger oss är trösterika för  den som har ”ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande”. Orden talar om ett

fullbordad verk. De säger att allt är fullbordat på Jesu Kristi kors. De säger att vedermödan är slut, att lidandet är slut, att synden är sonad på korset. Vi skall alltså inte tro att nu är det dags att sona för våra brott. Herren Gud själv säger till oss genom profeten att synden är sonad. Det skedde när Kristus led och dog för hela världens synd och gav oss sin egen rättfärdighet.