Problemet och lösningen

En person som måste blir räddad är en person som är i fara och inte kan hjälpa sig själv. Men många säger: ”Jag behöver ingen som frälsar mig. Jag har det bra som jag har det, jag lever ett rikt liv och försöker vara snäll mot andra och göra så gott jag kan.” Tror man att det räcker, så tycker man förstås inte att man behöver Jesus.

Men tänk om livet inte bara är det här livet? Tänk om det finns ett liv bortom döden också? Och tänk om Gud ser allt jag gör, säger och tänker, inte bara de gånger jag är ganska nöjd med mig själv, utan även de gånger jag misslyckas med att vara den jag vill vara?

Pratar man om sådant vill folk ofta resa sig upp och gå. Det är ju besvärligt att behöva konfronteras med sitt dåliga samvete. Men tänk om du och jag skulle slippa att fly ifrån vårt dåliga samvete, om vi skulle få reda på hur vi kan få ett gott samvete inför Gud? Då finns det ju anledning att sitt kvar en stund och eller hur?

Men innan vi går in på problemets lösning behöver vi prata en stund om problemet, precis som en läkare först ställer en diagnos innan han skriver ut medicin eller förbereder för operation.

Problemet är, säger Guds Ord, den heliga Skrift, vår synd. Tänk nu inte på hur det pratas om synd i dagligt tal. Synd är i första hand inte allt som är roligt men förbjudet, allt som har med sex att göra. Låt oss först definiera vad ordet ”synd” egentligen betyder. Själva ordet i Bibeln har en annan grundbetydelse. Ordet betyder ordagrant: ”att missa målet”.

Gud har ett mål med människans liv. Men människan har fullkomligt missat det. Hon har gått vilse från det Gud vill, säger Guds Ord, Bibeln. Nu kanske någon säger: ”Ja, men jag lever ju det liv som jag vill leva. Jag vill inte att någon gud skall tala om för mig vad ett bra liv innebär.”

Det är sant att man kanske inte inser vad ett bra liv är om man inte har upplevt det. Det finns missbrukare som tycker att de lever ett bra liv mellan avtändningarna. Han eller hon tror kanske inte på vad du säger om du försöker tala om vad ett bra liv innebär. Möjligen om du handgripligen lyfter personen in ett bra liv, i ett annat sammanhang.

Med det här exemplet vill jag inte säga att vi alla har det så besvärligt som missbrukare, rent socialt. Jag vill bara visa att man mycket väl kan tro att man lever ett bra liv, utan att egentligen veta vad det innebär att leva. Är livet mer än att bara äta, sova, jobba, ägna sig åt fritidsintressen och föröka sig? Gör det någon skillnad om man börjar ana varför man

lever och har frid i sitt samvete? I exemplet så frågade vi:

”Han eller hon tror kanske inte på vad du säger om du försöker tala om vad ett bra liv innebär. Möjligen om du handgripligen lyfter personen in ett bra liv.” Ska man inte bry sig?  Det är klart man ska bry sig

Bibeln ger oss budskapet om en Gud som bryr sig. Han brydde sig så mycket att han lät sin egen Son födas som människa och lät honom kallas ”Herren räddar”. Guds evige Son blev människa för att rädda oss ur en situation som i grunden är illa. Kommer ni ihåg att vi sade: ”En person som måste blir räddad är en person som är i fara och inte kan hjälpa sig själv.”

Är det så illa? Om vi är ärliga för en stund måste vi alla erkänna att vi någon gång gör fel. Ju mer vi tänker efter och ju mer ärliga vi blir, desto fler fel upptäcker vi.

Den engelska författaren Somerset Maugham sade en gång: ”Om jag skulle skriva ner varenda tanke jag tänkt och varenda handling jag gjort, så skulle jag framstå som ett ondskefullt monster.”

Jag tror inte han var så mycket värre än du och jag, rent moraliskt. Men han tänkte inte bara på alla positiva stunder, utan även de stunder han skämdes för. Saker och ting som han tänkt som han inte skulle vilja ha uppläst offentligt, saker han sagt som han velat ha osagt eller sådant han gjort som han helst skulle vilja haft ogjort.

Bibeln säger:
"Alla har syndat och saknar härligheten från Gud,  och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.  Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna,  under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.  Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel.  Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar." (Rom 3: 23-28)