Har du en kung?

Det är inte särskilt populärt i vår kultur att tala om en kung.

Nu menar jag inte en sån kung som vår kung Carl XVI Gustaf, han har ju ingen verklig makt, utan en kung som inte bara kallas kung, utan en som har verklig makt, som härskar i sitt rike. Ett sådant kungadöme, har vi lärt oss, är inget vi vill ha.

 Vi vill inte vara undersåtar, tjänare eller slavar. Och om vi vill ha någon som bestämmer över oss, så ska det vara någon som vi själva valt, demokratiskt. Det ska inte vara någon som har fötts till den uppgiften. Allt det strider mot vår kulturs syn på frihet, jämlikhet och demokrati. Envåldshärskare har vi lärt oss är tyranner och diktatorer. De hör till en svunnen tid. Vi vill inte att någon härskar eller styr över oss, istället ska vi alla vara små kungar och drottningar. Vi är fria, säger vår kultur.

Problemet med ett sådant synsätt, är att vi säger för mycket. I Johannesevangeliet 8 sade judarna på samma sätt till Kristus:

”Vi…har aldrig varit slavar under någon.” (Joh. 8:33)

Vad svarar Kristus på ett sådant påstående?

”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är  syndens slav.” (Joh. 8: 34)

Sanningen är att människan är inte så fri som hon hävdar sig vara. Beviset för det är hon syndar, fast hon inte vill synda. Hade hon varit fullkomligt fri hade hon kunnat avstå från synden, men sanningen är att det finns inte en enda människa förutom Kristus själv, som inte har synd. Det bevisar att ingen av oss är av naturen fria, utan är trälbundna av vår egen medfödda onda natur. Vi är inte kungar och drottningar ens över våra egna liv. Den fromme Paulus gjorde den insikt som många av oss gjort:

”Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig.” (Rom. 7:15 - 20)

Så, verklig frihet finns inte i den mänskliga naturen. Men när vi talar om frihet i samhället, så talar vi inte om inre frihet, utan åsiktsfrihet, yttrandefrihet och frihet från yttre tvång. Det är därför kungar och envåldshärskare känns främmande för vår tankevärld.

Men när Kristus gör anspråk på att vara kung och äga ett rike, på vilket sätt är han kung då? Han svarar i dagens text:

”Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen. Pilatus sade: "Du är alltså en konung?" Jesus svarade: "Du säger själv att jag är en konung. Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst." (Johannes 18:36 ff.)