Profeterna talade om det fullbordade

Johannes Döparen ville att prästerna och leviterna skulle erinra sig de underbara trösteorden från profeten Jesajas bok, som börjar:

”Trösta, trösta mitt folk! Säger er Gud. Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad, och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand för alla sina synder. En röst ropar i öknen: ’Bered väg för HERREN, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud.” (Jes. 40:1,2)

Efter att i 39 kapitel talat mycket om dom över Israel för dess olydnad och avgudadyrkan så  inleds den 40:e kapitlet i Jesajaboken med orden om tröst. Israel hade syndat mot Gud, och vi har syndat mot Gud. Men Gud utlovar en fullbordad försoning. Gud talade i perfektum om det som skulle ske nästan 600 år senare:

”Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad.” (jes. 40:1)

På precis samma sätt talar Gud genom profeten Jesaja i det 53:e kapitlet, i perfektum, som en fullbordad handling, innan handlingen skett:

”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, och

slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår blev vi helade.” (Jes. 53:5)

Guds profet talar om Kristi lidande och död på korset för hela världens frälsning som en fullbordad handling därför att den är giltig för alla människor i alla tider, överallt. Han har en gång dött för alla, och han dog också för de synder som begicks i det gamla förbundet. Guds profet talar också om Kristi försoning på korset som en fullbordad handling därför att han genom sin profetiska uppenbarelse ser allt i ett nu.

Synden är sonad. Kristus har sonat den. Må vi alla alltid se det för vår inre blick. Har vi den korsfäste Kristus alltid för våra ögon och håller fast vid hans förlåtelse genom tron, så misströstar vi inte om vår egen frälsning och vi tvivlar inte på vårt barnaskap hos Gud