Vart fanns Gud när...

Davids liv var på inget sätt problemfritt. Efter att han smorts till kung (I Sam 16) så var det inte bara för honom att knalla upp till Sauls palats och låta sig utropas till kung.

Saul greps av vrede mot honom, och försökte döda honom flera gånger.  Han levde som en fattig och förföljd flykting i Israel i flera år, i öknen och i filistéernas land. Till slut fick han också fly därifrån.

När David blir kung, så blir inte allt frid och fröjd. Det blir krig mellan Israel och Juda innan han enar hela riket. När David för Guds ark till Jerusalem så får hans egen hustru Mikal förakt för honom. (2 Sam 6). 

Efter Davids otukt med Bat-Seba dör deras son som ett straff från Gud (2 Sam. 11, 12)  Så småningom gör en annan av hans söner: Absalom uppror och försöker ta makten i riket, så att David blir tvungen att fly (2 Sam. 15). Ändå lät Gud honom vara en segerrik kung, den störste i Israel, men bara en svag avbild av Jesus Davids son, vår Kung.

Men när David ser tillbaka på sitt liv så klandrar han inte Gud på något sätt, han klagar inte över allt elände han haft, utan tackar Honom, han lovsjunger Herren.

Vart fanns Gud när han lät Simei springa efter den flyende kung David och förbanna och kasta sten och jord på honom, utan att han försvarade sig? (2 Sam. 16) Det har vi inget svar på. Inget mer än att Gud inte bara lät, utan befallde Simei att göra så (2 Sam.  16:10-13)

Vart finns Gud när vi lider, när det är jobbigt och tungt? Vi behöver inte veta varför vi lider när vi lider. Det räcker med att veta det som David visste, att Gud är:

”mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min tillflykts klippa, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare ” (2 Sam 22:2)