Att lära av sina tillkortakommanden

"[Kristus] skall utbreda rätten bland hednafolken. Han skall inte skria eller ropa, inte låta sin röst höras på gatorna. Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka."(Jesaja 42: 2, 3)

Ibland kan det var så att han använder de brutna och tynande delarna av våra liv som nyttiga erfarenheter, för att vi med dem skall kunna tjäna våra medmänniskor.

Vi går alla igenom svåra tider i våra liv. Om man inte gjort det, så kommer man att göra det. Hanterar man dessa på ett rätt sätt så kan de skapa i oss en större känslighet för andra människors smärta. Gud vill inte att vi skall sitta i marmortorn av stolt egenrättfärdighet och skåda ner på människor som inte kommit upp dit ännu.

Det var detta fariséen, som gick upp till templet för att be, gjorde (Luk. 18: 9ff.). Han tackade Gud för att han inte var som publikanen, som stod längst bort och inte vågade lyfta sitt ansikte i medvetande om sin skuld. Fariséen trodde att han var mer acceptabel inför Gud. 

Men det var publikanen som gick hem rättfärdig, inte fariséen. Han hade inget att skryta med inför Gud. Han hade lagt sin själ i Guds hand med bönen:

”Gud, var nådig mot mig, syndare.” (Luk. 18:13)