Låt synd vara synd

Så, vad gör vi då, när vi inte vill bryta mot Guds lag, vi verkligen försöker att kämpa mot synden, men det inte går som vi tänkt? Vad gör när vi fallit i synd? 

Det besvarar aposteln Johannes :

”Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.  Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (Joh 1: 8. 9)

För det första måste vi erkänna att vi har syndat. Om man inte erkänner att man syndat så är man ute och cyklar, förklarar Johannes. Man bedrar sig själv.  Man lurar sig själv. 

Är det verkligen möjligt att inte vara medveten om världens vanligaste sjukdom: synden? Att bedra sig själv kan man göra på olika sätt. 

Man kan göra det genom att minska ner sina synder:

  ”Äsch, ingen kom till skada av att jag ljög för mamma. Många ljuger för sina föräldrar. Det är en vit lögn.” ”Att jag tog de där pengarna var mer ett lån än stöld. Jag ska lämna tillbaka dem, när jag får lön eller veckopeng.” Nej, en lögn är en lögn och en stöld är en stöld. Vad man gör när man minskar ner synd är att man gör sitt samvete hårt inför Guds lag. 

 En del tror att man kan begrava synd i glömska. ”Okay, det var fel, men vi pratar inte mer om det. Jag vill bara glömma det och gå vidare.” Men synd försvinner inte för att man låtsas som den inte finns. Så länge man är tyst. 

Psalmisten hade försökt sig på den lösningen, men insåg att den inte fungerade, därför säger han:

”Så länge jag teg förtvinade mina ben vid min ständiga klagan. Dag och natt var din hand tung över mig, min livskraft försvann som av sommarhetta. Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning. Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för HERREN." Då förlät du mig min syndaskuld.” (Ps. 32: 3-5)