Gud sade till Moses att ta staven, kalla samman
menigheten och tala till klippan inför folket, och han lovade: ”den ska ge vatten”.
Låt oss nu se på vad Moses gör.
”Och Mose och Aron kallade samman församlingen framför klippan, och han
sade till dem: ’Lyssna, ni upproriska! Kan vi ur denna klippa skaffa fram
vatten åt er?’ Sedan lyfte Mose upp sin hand och slog med sin stav två gånger
på klippan, och mycket vatten kom ut, så att menighet och boskap fick
dricka. Men HERREN sade till Mose och
Aron: ’Eftersom ni inte litade på mig och inte höll mig helig inför Israels
barns ögon, därför skall ni inte få föra denna församling in i det land som jag
har givit dem.’ Detta var Meribas vatten, där Israels barn tvistade med HERREN
och där han bevisade sig helig bland dem.” (4 Mos 20: 10ff.)
Låt oss nu lägga märke till att Gud nu bestraffar Moses
och Aron.
"Eftersom ni inte litade
på mig och inte höll mig helig inför Israels barns ögon, därför skall ni inte
få föra denna församling in i det land som jag har givit dem." (4 Mos 20: 12)
Det är också precis vad som händer. Moses får aldrig komma
in i det heliga landet. Låt oss ställa
frågan: ”Varför? Vad hade Moses gjort för
fel?”
Låt oss se på några av de fel Moses begick. Vi skall se
på tre problem: Mose vrede, Mose stolthet och Mose otro.
För det första agerar han i vrede. Hur tilltalar han
israeliterna egentligen? Vi läser:
”han sade till dem: "Lyssna, ni upproriska! Kan vi ur denna klippa
skaffa fram vatten åt er?"
Han hade alltid haft svårt att kontrollera sitt
temperament. Vi minns hur han blir
rättfärdigt upprörd när en egyptisk slavdrivare piskar en israelit. Men Moses
överreagerar, så att han slår ihjäl egyptiern. Hans ilska var motiverad men
hans handlingar gick för långt (2 Mos 2).
Och när Moses hade varit på Guds berg Sinai och tagit
emot de tio budorden från Gud, och kommit ner, så ser han hur hela folket
tillber en guldkalv och dansar runt den. Det hade väl varit förståelig vrede om
han bara hade slagit sönder guldkalven, men han krossar faktiskt de två lagens
tavlor som Gud själv skrivit med sitt finger på Sinai. Det var inget som Gud
bett honom att göra och han fick snällt skriva sig två nya, själv.
I varje händelse var Mose vrede motiverad. Men han gick
till överdrift. Han kunde inte kontrollera sig. Vi kan också lura oss själva
och tro att vi kan göra och säga vad som helst, därför att vår vrede har goda
skäl. Men till och med en gudfruktig vrede kan leda till ogudaktiga ord och
handlingar.
I texten säger Moses till folket:
"Lyssna, ni upproriska! Kan vi ur denna klippa skaffa fram vatten åt
er?" Sedan lyfte Mose upp sin hand och slog med sin stav två gånger på
klippan, och mycket vatten kom ut, så att menighet och boskap fick
dricka.” (4 Mos 20: 10)
I sin ilska förmår han inte att kontrollera sina
handlingar och ord. Hade Gud bett honom att slå på klippan? Svar: nej. Om vi
går tillbaka tre verser så kan vi läsa om vad Gud bad honom:
”tala till klippan inför deras ögon, och den skall ge vatten”
Det är sant att Gud i Refidim över 30 år tidigare hade
bett Moses att slå på en klippa, men inte denna gång.
Ilska kan leda till att man inte lyder Gud. Också kristna
kan ursäkta sin olydnad. Jag sade si och så för att jag vara arg, jag gjorde si
eller så för att jag var arg. Men jag kan inte ursäkta mig med sådant. Jag kan
förklara mitt beteende, men ilska är aldrig en ursäkt för att göra vadsomhelst.
Skriften säger:
”Grips ni av vrede,
så synda inte. Låt inte solen gå ner
över er vrede” (Ef. 4: 26)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar