Guds kärlek i Kristus ska förmedlas också till Gudsrikes fiender

Det står ingenting om att Jesus hade med sig sina  lärjungar i Salomos pelarhall i templet i Johannes 10. Varför talar Jesus till fariséerna,  de fientliga judarna, om hur ett får är och hur man blir ett får? Kristus  besvarar inte för denna grupp av mordlystna människor bara frågan om  vem han är, han ger dem också svar på en fråga som de inte hade  ställt, nämligen: hur blir man ett får och vilka välsignelser det innebär.  

Så förkunnar Han det glada budskapet, evangelium, t.o.m. för sina  fiender. De kanske tänkte: "vi är inte dina får och vi har inte heller för  avsikt att bli det!", men också det bemöter han: "Mina får lyssnar till min  röst, och jag känner dem, och de följer mig." som om han ville säga: "Var inte oroliga, jag vet  exakt vilka som är får, jag känner till dem." Och även om det inte vore någon som lyssnade till denna kärleksfulla inbjudan att få del av förlåtelsen i  Kristus, så drar han inte undan sin inbjudande hand, utan räcker ut den.  Evangelium är också till för er.

Evangelium skall predikas även om vi  visste att ingen skulle ta mot det.  Det skall predikas också för dem som hatar de kristna, den kristna Kyrkan och kristendomen. Så läser vi att Paulus säger i  Apg. 13:38. "Därför skall ni veta, mina bröder att det är genom honom  som syndernas förlåtelse predikas för er, och att var och en som tror  förklaras rättfärdig i honom." Sju verser längre ner läser vi att några  "hånade Paulus och sade emot honom när han predikade." (v.45)  fem verser ännu längre fram läser vi att "de satte i gång en förföljelse mot  Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område"(v.50). Så får vi strö ut evangelium, det glada budskapet om Kristus, till alla: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen." (Mark.16:15) Ibland förmår Kristi kärlek att smälta ner hjärtan, ibland knyter man nävarna mot oss, som fariséerna i Johannes 10, men det är bättre att predika evangeliet en gång för mycket än en gång för lite.