Att döma sig själv med sina egna ord

Profeten Jesaja ger oss i det femte kapitlet en sång om Herrens vingård:

”Nu vill jag sjunga om min älskade, min älskades sång om hans vingård: Min älskade hade en vingård på en bördig bergskulle. Han grävde upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinstockar. Han byggde ett vakttorn mitt i den och högg ut ett presskar. Sedan väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor.  Och nu, Jerusalems invånare och Juda män, döm mellan mig och min vingård. Vad kunde mer göras för min vingård än vad jag har gjort för den? Varför bar den vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor? Jag vill nu låta er veta vad jag skall göra med min vingård: Jag skall ta bort stängslet, och den skall bli ödelagd. Jag skall bryta ner muren, och den skall bli nertrampad. Jag skall ödelägga den, ingen skall beskära den eller gräva i den. Men tistel och törne skall komma upp, och jag skall befalla molnen att inte låta det regna på den.  HERREN Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk hans älsklingsplantering. Han väntade laglydnad men fann blodiga lagbrott, han väntade rättfärdighet men fann skriande orättfärdighet. ” (Jes. 5:1-7)

 I Jesajas sång fokuserar Gud på den frukt vingården skulle ge. I Jesu liknelse om vingården ligger betoningen på i vingårdsarbetarnas uppförande i vingården, i Guds rike.

Jesus berättar om husbonden som planterar en vingård, bygger ett vakttorn och hugger ut en vinpress. Han arrenderar sen ut vingården och reser bort. Vid skördetiden sänder han en tjänare för att hämta sin del av avkastningen av skörden. Men vingårdsarbetarna vill inte ge husbonden del av avkastningen, utan misshandlar tjänaren. Då sänder han en till och samma sak händer. Den tredje tjänaren dödar de. Till sist sänder husbonden sin egen son. Sonen griper de, för utanför vingården och dödar.

Jesus berättar liknelsen för översteprästerna och de äldste i Israel, alltså folkets ledare.

I vanlig rabbinsk stil sker undervisningen i form av frågor och svar. Jesus överlämnar frågan till översteprästerna och de äldste att svara:

”När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsarbetare?" (v.40)

De märker inte hur frågan är snara.

På samma sätt snarade profeten Natan kung David när han frågade honom om vad man skulle göra med den rike mannen som lurade till sig den fattige mannens enda lamm. Inte förstod kung David att den rike mannen var en bild av honom själv.

Man kan undra vad de judiska ledarna tänkte om Jesu undervisning. Kanske tänkte de att det handlade om en verklig vingård. De var vana att diskutera etiska frågor.

Inte kunde de tänka att Jesus talade om Israel som Guds vingård. Allra svåraste hade de säkert att identifiera sig själva med vingårdsarbetarna som misshandlade Guds tjänare och till sist dödade Guds Son.

Man betraktade nog sig själva som goda förvaltare av arvet från fäderna, man berömde sig säkert hur man värnade om templet om sabbaten, om lydnaden för Guds bud.

”När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsarbetare?" De sade till honom: "Onda som de är, skall han låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra vingårdsarbetare, som ger honom avkastningen i rätt tid."