Vad har du för mål med ditt liv?

Vad har du och jag för mål med våra liv? Vad vi har för mål påverkar hur vi lever och hur vi möter motgångar och medgångar.

Om målet för våra liv är enbart jordisk lycka, att vi får ett bra jobb, att vi göra karriär, att vi blir kända och omtyckta, att vi ser vackra ut, att vi får njuta så mycket som möjligt av spänning, nöjen, intressen, mat, fina kläder och tidsfördriv, ja, då handlar våra liv om hur vi når till dessa mål. Då handlar våra liv om att vi fokuserar på att jobba för att tjäna pengar, att vi får tid över för att ägna oss år våra fritidsintressen, att vi jobbar på vårt yttre hur vi ser ut, att vi är smala och välsminkade, att vi umgås med rätt folk o.s.v.

Om målen fortfarande är jordiska, vad vi kan uppnå i den här världen och vi misslyckas, vi möter motgångar, kanske lidande och problem, hur kommer vi då att uppleva våra liv?

Om målet är att bli rik, och vi får massor av skulder istället, om målet är att vara vacker och omtyckt, och vi får rynkor och blir förtalade, om målet är att må bra och ägna sig åt fritidsintressen och sport, och vi blir sjuka eller handikappade, eller svaga och skröpliga, kommer vi då att uppleva våra liv som ett enda stort misslyckande? Kommer vi att uppleva all strävan som meningslös?

Och om vi försent inser att vi inte kan få allt jordiskt vi vill ha, utan ofta får välja, tänk om vi valt fel, och fått småpotatis istället för större och viktigare ting? Ja, då kanske vi inser att våra liv blev ett misslyckande?

Den australienska sjuksystern Bronnie Ware jobbade i många år på ett hem där människor lades in under sina sista veckor i livet. Hon pratade med sina patienter, och sammanfattade sina samtal om det de ångrade mest med

sina liv i sin bok: ”The Top Five Regrets of the Dying” (Fem saker som döende ångrar mest).  Boken utgavs 2012.  Hon säger att det vanligaste var att de inte hade uppfyllt sina drömmar. De hade lyssnat på andra människor genom hela sitt liv och inte gjort vad de själva ville. De flesta människor hade inte uppfyllt ens hälften av sina drömma. De önskade att de inte hade jobbat så mycket. De fick inte se sina barn växa upp och fick inte tillbringa så mycket tid som de önskat med sina fruar.  Det mest överraskande, enligt Bronnie Ware, var att så många människor önskat att de tillåtit sig att vara gladare.

Vi ser här att man ofta vill ha mycket jordiskt, men får knappt hälften, och missar viktigare saker när man försöker hinna med så mycket som möjligt.

Men inte ens om man hunnit med viktiga jordiska saker som glädje och umgänge, så blir det tillräckligt, när man ska skriva sitt bokslut. Allt tar ju inte slut med det sista andetaget. Vi ska ju inte bara tänka på att jobba för det här livet, vi ska ju också tänka på det eviga livet.

Guds apostel Paulus säger:

”Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.” (2 Kor 4:18)