Hur ska en kristen se på lidande och motgångar i sitt liv?

Vad händer om vi misslyckas, om vi möter motgångar, kanske lidande och problem, hur kommer vi då att uppleva våra liv?

Kommer vi då att ligga på våra dödsbäddar och ångra det liv vi levt?

Paulus tar upp detta med motgångarna för den kristne när han säger: 

”Därför tappar vi inte modet. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är

evigt.” (2 Kor 4: 16ff)

Aposteln säger här att för den troende så blir motgångarna inte ett sätt att grusa våra liv, och visa att de var bortkastade, utan tvärtom!

Nöden ” varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet.”.

Vi skall se på nöden på två sätt. För den som har hela sitt hopp till det jordiska så betyder nöden allt, om det grusar hans liv. Men om vårt hopp står till evigheten i gemenskap med vår Frälsare, så är nöden kort, vare sig den vara i några veckor, något år eller hela vårt liv, eftersom det här livet bara är ett sandkorn på evighetens strand. Aposteln säger i Rom 8: 18: ”Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår.”

 För det andra använder Gud nöden för att dana en ny människa i oss. Den ”bereder” skriver han ”åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet.”

Hebreerbrevets författare skriver:

”Det är till er fostran som ni får utstå lidande.” (Hebr 12: 7)