Precis som det var för Thomas, att det kunde finnas tider då man vandrade iväg, eller som för Petrus då han gick ut och grät i natten av skuld och skam, så kan det bli för oss, att mörkret tar över vår själ; att vi inte ser Gud klart, att vi litar mer på vad andra säger, vad våra sinnen upplever, vilka slutsatser våra förnuft drar. Det är då vi behöver göra det som Thomas gjorde, vi behöver gå tillbaka till lärjungaskaran. Det är då vi behöver Guds församling.
Det är till inte till individer, utan till församlingen, Gud gett himmelrikets nycklar. Och denna rätt att lösa och binda utövar församlingen genom sina kallade tjänare, prästerna eller pastorerna.
”Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er." Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Tag emot den helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."(Joh 20: 21-23)
Vart skall jag vända mig om jag behöver förvissas om syndernas förlåtelse?
Jesus går inte synligt bland oss. Men han har befallt sina lärjungar, sin församling att göra det han gjorde när han gick på jorden: att tillsäga ångrande syndare förlåtelse.
Han säger inte att var och en för sig ska stirra upp till himlen. Kristus tillsäger syndernas förlåtelse genom sina kallade tjänare, genom lärjungarna, genom församlingens tjänst. Det är genom den som tillsäger mig förlåtelsen Kristus talar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar