Inte för att du är duktig, utan för att du är son eller dotter

När vi inser att Gud älskar oss, därför att vi sett att våra synder är förlåtna genom Jesus Kristi försoning så älskar vi Gud tillbaka. När vi gör det, när vårt hjärta glädjer sig, så vill vi tala med honom som vår Fader, vi vill tacka honom för nåden i Kristus, lätta vårt hjärtas alla bekymmer och be honom om goda gåvor med en förväntan att han skall höra oss, precis som en son kan be sin fader om något och förvänta sig att han skall löna den bönen.  Inte för att sonen är duktigare än andra barn, utan för att sonen är son, eller dottern är dotter.

Hebreerbrevets författare säger:

"Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi...frimodigt gå in i det allra heligaste" (Hebr.10:19)

Är den människa frimodig inför Gud som måste visa upp någonting inför honom eller inför de människor som finns runtomkring? Är den son eller dotter frimodig inför sin far som måste visa sig duktig för att känna sig accepterad? 

Vi är accepterade inför Gud därför att Kristus gjort oss rena genom sitt blod på korset. När vi litar på vad Kristus gjort så kan vi lika gärna be i vår kammare som offentligt. Vi behöver inte bekräfta vår fromhet för andra.