Lagens bön saknar frälsningsvisshet

Kristus säger idag:

"när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig."

Motbilden här är inte offentlig bön i största allmänhet. Kristus hade ju själv sagt:

"Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem." (Matt.18:19,20)  

Han hade också kallat templet ett "bönens hus" (Matt.21:13). 

Motbilden är den bön som skrymtaren frambar som inte skedde för Guds skull, utan för att få äran av människor. Det man inte kan be i sin enskildhet kan man inte heller be offentligt. Det som inte stiger upp från hjärtat är inte bön utan tom religiös aktivitet.

Den laggreligiösa människan har inte frid med Gud. Hon ber inte för att hon är förlåten utan för att hon är osäker på sin ställning inför Gud, inte för att hon har en fader i himmelen utan för att få en fader i himlen. Därför blir bönen något man gör, inte något som stiger upp naturligt till den himmelske Fadern. Om man har en eld så stiger det rök upp till himmelen. Om man ingen eld har så stiger ingen eld upp till himlen.

Vi lär oss i katekesen:

 "Fader vår, som är i himmelen.

  

Vad betyder det?

Gud vill härmed uppmuntra oss att vi skall tro, att han är vår rätte Fader och att vi är hans rätta barn, för att vi skall be frimodigt och med fullt förtroende som goda barn till sin käre far."