torsdag 2 juni 2011

Oro kan äta upp livet

Oro kan äta upp livet. Howard Hughes den amerikanske tidningsmiljardären tillbringade sina sista år innan han dog, på ett hotellrum, ensam och isolerad framför TV:n. Han tordes inte släppa människor nära p.g.a. sin bacillskräck. Oron och girigheten hade ätit upp livet.

Men handen på hjärtat, är det inte bortkastad tid när vi oroar oss för saker vi inte kan göra något åt? Jesus säger i dagens text:

Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?”

Jesus säger inte: ”Planera inte för din framtid” eller ”spara inte pengar”. Han säger inte: ”Köp inte kläder” Han vill att vi ska arbeta, han vill att vi ska ta hand om vår familj och våra hem. Vad han säger är att vi inte ska oroa oss.

Oro och bekymmer förändrar ingenting. Forskningen visar att:

  • 40% av saker vi oroar oss för, kommer aldrig att inträffa
  • 30% av saker vi oroar oss, för kan vi i alla fall inte ändra på
  • 12% av sådant vi bekymrar oss för, grundar sig på missuppfattningar eller otillräcklig information.
  • 10% av det vi bekymrar oss för, rör hälsan, men oro gör inte att vi blir friskare, utan sjukare.
  • 8% av våra bekymmer är giltiga bekymmer, och visar att livet innehåller saker vi har andledning att bekymra oss, men inte så mycket som vi tror.

Man kan ju tycka att det är enkelt att bara säga: ”oroa dig inte”, om man verkligen är orolig. Men Jesus förklarar idag också varför vi inte ska vara oroliga.

Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte.  Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er?”

Vad Jesus här säger är att Gud är närvarande i sin skapelse. Det var inte så att Gud bara skapade allting och sedan klev åt sidan. När fåglarna äter sin mat så finns maten där för att Gud låtit det regna och låtit det växa, utan Guds omsorg om hela sin skapelse växer inte örter och bär upp och fåglarna får inte sin mat. Men Gud klär ängarna med vackra blommor som har en dräkt som är vackrare än kung Salomos kungaskrud.

Jesu poäng är att om nu Gud har sin hand i hela skapelsen, till och med blommor och fåglar, så har han sin hand i våra liv också. Gud tar hand om oss, likaväl som han tar hand om skapelsen. Därför ska vi inte oroa oss.

När vi agerar som om allt hänger på oss, när vi tror att allt går under och faller omkull på grund av att vi brister, så säger vi inte i ord men i handling att vi inte litar på Gud.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar