lördag 18 juni 2011

Nervös religiositet och förlamande vidskepelse eller glad kristen frihet?

Vad menar Paulus med väldena och makterna? För att förstå det så är det en hjälp att veta att församlingen i Kolosse befanns sig i en miljö med en blandning av hedendom och judisk tro. I folkfromheten frodades föreställningar om änglar och andemakter som hade inflytande över inte bara olycka, hälsa och framgång, utan också seder, bruk och högtider. Det var ett spekulativt tänkande som sysselsatte sig med hemlig insikt och kunskap, något som man senare kom att kalla gnosticism. Astrologin, som lärde att stjärnor och planeter styrde över människoliv, fanns också i staden Kolosse,  i nuvarande Turkiet.

Sådant skulle ju inte behöva påverka en kristen församling. Men i Kolosserbrevet så ser vi att bekännande kristna inte bara påverkats av sådana här spekulativa filosofier utan också predikades bland dem.

När den levande gemenskapen med Kristus och tron på hans kors trängts ut av spekulationer kring andemakter och religiösa system, till ett nervöst iakttagande av olika högtider och ceremonier för att komma i balans med Gud så följer också den religiösa rädslan; skräcken för att göra fel i alla de yttre bruken, iakttagandet av fastor och religiösa helger. Hela livet blir en kamp för att göra rätt i yttre avseende. Hjärtat kanske inte är med, men man tror att om det bara är rätt för handen och ögat, så är Gudomen nöjd. Men själv blir man aldrig nöjd med vad man gör, och inte trygg.

Mot allt detta lyfter sann kristen tro fram Kristi kors frälsningen genom Honom och tron på hela Skriften.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar