Vi ska inte tro att vi inte kan frestas att falla in i religiös formalism. Jag kommer ihåg hur en f.d. högkyrklig präst berättade om sin egen rädsla av att inte ha bugat på rätt ställe i mässan och iakttagit alla fasta ritualistiska bruk. Jag känner också många reformerta väckelsekristna människors skräck att göra fel i traditioner som inte har någon som helst grund i den heliga Skrift.
Det är inte fel med liturgi och ordning, men om den levande Gudsrelationen ersatts av den religiösa skräcken, när tron på Kristus ersatts av magi, när tron på en försonad Gud ersatts av försök att blidka Gud, så behöver man höra Paulus förmaning till församlingen i Kolosse. Kristus har besegrat väldena och makterna.
"Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat." (Kol 2:16)
Den lagreligiösa människans hållning kan formuleras: "Jag gör någonting här, kanske blir Gud nöjd med mig". Som en kontrast står Paulus glada utrop om Kristus som besegrat väldena och makterna. I tron på Kristus finns ingen rädsla för fördömelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar