Hoseas märkliga bok

Hoseas bok är unik därför att det är den enda bok vi har av en profet i Nordriket, de tio stammarna. De andra skrifterna i gamla testamentet skrivna av profeter, härstammar från de som verkar i sydriket: Juda. Ungefär mellan 750-715 f. Kr. verkade han, och profeterade under kung Jerobeam II:s regeringstid. Boken skrevs troligen något före 722 f. Kr. eftersom Hosea inte nämner den assyriska invasionen av Samarien som skedde det året.

När Hosea började profetera befann sig landet i ett ekonomiskt överflöd. Det gick bra för landet materiellt sätt, men det började gå sämre för landet andligt sett. Man började tillbe fruktbarhetsguden Baal och Aseran som man sade välsignade jordbruket, man antog kananeiska gudstjänstbruk och tillät tempelprostitution.

Hosea är en märklig profet, kanske en av de märkligaste profeterna i Bibeln, mycket på grund av hans förebildande liv. Han ville visa Israel hur fel de hade kommit genom att illustrera relationen, genom sitt eget liv. Han gifte sig med en prostituerad kvinna: Gomer, som

var otrogen honom, och skaffade barn med henne, för att visa för Israel hur folket vände sig till andra gudar, var otrogen Herren. Trots hennes agerande var Hosea ändå trogen, precis som Gud älskade folket trots att det var otroget Honom. Till och med barnen fick symbolisera Guds förhållande till sitt folk.

”Gomer, Diblajims dotter ... blev havande och födde en son åt honom. HERREN sade till honom: "Ge honom namnet Jisreel, ty när ännu en liten tid har gått skall jag straffa Jisreels blodskulder på Jehus hus och göra slut på kungadömet i Israel. Och det skall ske på den dagen att jag skall bryta sönder Israels båge i Jisreels dal." Gomer blev åter havande och födde en dotter. Då sade Herren till honom: "Ge henne namnet Lo-Ruhama, ty jag skall inte mer förbarma mig över Israels hus, utan jag skall förkasta dem.  Men över Juda hus skall jag förbarma mig och jag skall frälsa dem genom HERREN, deras Gud. Men jag skall inte frälsa dem genom båge och svärd eller krig och inte genom hästar och ryttare." Sedan Gomer hade avvant Lo-Ruhama blev hon åter havande och födde en son. Då sade han: "Ge honom namnet Lo-Ammi, ty ni är inte mitt folk och jag är inte Jag Är för er." Men antalet av Israels barn skall bli som havets sand, som inte kan mätas, ej heller räknas. Och det skall ske att på den plats där det sades till dem: "Ni är inte mitt folk", skall det sägas till dem: "Ni är den levande Gudens barn".” (Hosea 1: 3-10)