söndag 16 september 2012

Straffar en kärleksfull Gud människor?

"Nu vill jag sjunga om min älskade,
min älskades sång om hans vingård:
Min älskade hade en vingård på en bördig bergskulle.  Han grävde upp den och rensade den från stenar
och planterade där ädla vinstockar.
Han byggde ett vakttorn mitt i den och högg ut ett presskar.
Sedan väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor.
 Och nu, Jerusalems invånare och Juda män,
döm mellan mig och min vingård.  Vad kunde mer göras för min vingård än vad jag har gjort för den?
Varför bar den vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor? Jag vill nu låta er veta vad jag skall göra med min vingård:
Jag skall ta bort stängslet, och den skall bli ödelagd.
Jag skall bryta ner muren, och den skall bli nertrampad.

Jag skall ödelägga den, ingen skall beskära den eller gräva i den.
Men tistel och törne skall komma upp,
och jag skall befalla molnen att inte låta det regna på den
." (Jes 5: 1-6)



Judarnas fångenskap i Babylon från kilskrifttavla
Assyrierna förde bort Nordisrael i förskingringen 722 f. Kr, Juda förde bort i fångenskap och Jerusalem med dess tempel förstördes ca: 586 f. Kr.

Hela vingården revs ned, stängsel, vakttorn och murar, allt blev nedtrampat och söndertrampat.  Det blev ogräs som fick växa där istället och inget kunde regna på grödan.

Nu kanske någon tänker: Men stopp där! Skulle det här inte vara en kärlekssång och inte dom och straff. Det är fortfarande en kärlekssång. 

Det faktum att Gud långt i förväg talade om för sitt folk vad som skulle hända och varför, visar att han brydde sig om sitt folk. Och efter att han sagt att vingården skall förstöras så kallar han fortfarande i kärlekssångens sista vers sitt folk för sin ”älsklingsplantering”.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar