Från mörker till ljus

När Gud kallade profeten Jesaja år 740 f. Kr. levde Guds folk i ett fruktansvärt andligt mörker. Man hade började vända dig till andra gudar, till Baal och Aseran. Man tänder offereldar till andra gudar och levde i omoral och lössläppthet, trots att Gud hade fört dem ut ur slaveriet i Egypten genom profeten Moses och upprättat sitt eget tempel bland dem. Man hade det materiellt ganska bra, men den andliga fattigdomen var total.

Ibland när människor vänder sig ifrån Gud så straffar han dem med ännu större blindhet. Gud sänder profeten Jesaja till sitt folk med orden:

”Gå och säg till detta folk: ’Ni skall höra och höra, men inte förstå, och ni skall se och se, men inte begripa. Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade.” (Jes. 6: 9, 10)

I sammanhanget före Jesaja 29: 18f. talar profeten om hur Guds folk dragit på sig Guds vrede för att de springer till andra gudar. Han talar om hur Jerusalem skall bli förstört (29:1-8) och om hur Guds folk mer och mer skall förstockas. Vi läser:

”Häpna och förundras, stirra er blinda, ja, var blinda. De är druckna, men inte av vin, de raglar, men inte av starka drycker. Ty Herren har utgjutit över er en ande med djup sömn och tillslutit era ögon. Han har höljt mörker över profeterna och över siarna, era ledare. All uppenbarelse har för er blivit som orden i en förseglad bok. Räcker man en sådan bok åt någon som kan läsa och säger: ’ Läs detta,’ så svarar han: ’Jag kan det inte, den är ju förseglad.’ ” (Jes.29:9-11)

Det var inte Gud som var orsaken till folkets avfall. Men när folket vände sig från honom så straffade han dem med ännu mer blindhet.

Känner vi inte igen detta andliga mörker? Man vill sprida evangelium. Man vill förmedla all den glädje som finns i Kristus, tala om hur Gud älskar syndare, man väntar sig att folk skall spärra upp ögonen och se undren i Guds lära, att de skall lyssna och förstå, att den som tror på Kristus blir frälst genom tron. Men det är som om de inget hört. Folk står som ett frågetecken, det är som om de sovit, som om Bibeln är igenklistrad förseglad för deras sinnen.

Så var det också på Jesu tid. Men i Jesaja  29: 18 lovade Gud om den tid Kristus kom:

”Den dagen skall de döva höra bokens ord och de blindas ögon se ur dunkel och mörker.”

De första att höra om att Kristus nu hade kommit för att frälsa syndare, de första att förstå att han var här snart, var den nyförlovade Maria från Nasaret, några enkla herdar utanför Betlehem och några vise män från Östern. När han fötts och skulle omkäras i synagogan på den åttonde dagen utbrister den gamle Simeon med Jesus i sina armar:

”Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk.” (Luk. 2: 29-31)