Församlingen som ett osyrat bröd

Att fira påskens högtid i sitt hjärta varje dag är alltså att låta Lammets blod gälla för oss. Att tro att han har dött för våra synder och att ständig försöka rensa bort surdegen i sitt eget liv. Det betyder att övervinna små och stora synder i vardagen. Det kanske är lathet, olydnad, otukt, ogudaktighet, vrede eller lögnaktighet. Det är också att låta den nya naturen, det osyrade få komma fram. Att försöka vara lydig, trogen och kärleksfull, att be oftare, att läsa Bibeln mer och ta del av evangelium i Ord och sakrament.

Men orden om att rensa bort surdegen har i det sammanhang Paulus talar en annan tillämpning. I församlingen i Korint fanns en person som levde i otuktssynd (1 Kor. 5:1-5). Paulus uppmanar församlingen att inte stillatigande se på, när någon öppet levde ogudaktig i församlingen. En biblisk församling skall försöka göra något åt synd i lära eller leverne. I en biblisk församling så tar man sig an den som felar, man förmanar honom och om de inte fungerar så måste den felande uteslutas ur församlingen (1Kor. 5:9-13). Också församlingen skall sträva efter att var en osyrad deg.

Det är viktigt för den som felar för att han eller hon skall inse sina fel. Men också viktigt för församlingen, så att synden i lära eller leverne inte sprider sig, precis som surdeg till slut genomsyrar hela degen.

”Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg.” (1Kor 5:8)

Det handlar om att församlingen skall sträva efter bevaras ren till levernet. Men inte bara levernet, också läran är viktig. Paulus talar om ”renhetens och sanningens osyrade deg.”