Förvaltarna är ovärdiga som Gud gör värdiga

”Det kommer att bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem. En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent – var och en efter hans förmåga. Sedan gav han sig iväg. Den som hade fått fem talenter gick genaste och satte dem i omlopp och tjänade fem talenter till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde ner den i marken och gömde sin herres pengar.

En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till. Hans herre sade till honom: bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! Så kom den som hade fått talenter fram och sade: Herre, två talenter överlämnade du åt mig, Här är två till som jag har tjänat. Hans herre sade till honom: bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

Också den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag vet att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Av fruktan för dig gick jag och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt. Hans herre svarade honom: Du onde och late

tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så hade jag fått igen det som är mitt med ränta när jag kom. Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har fem talenter. Ty var och en som har skall få, och det i överflöd, men den som inget har, ifrån honom skall tas också det som han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.” (Matt. 25:14-30)

I texten har Kristus samlat sina lärjungar kring sig för att undervisa dem om vikten av att lärjungar förvaltar de gåvor som Gud har gett dem. Kristus undervisar i en liknelse. Det är tisdagen innan palmsöndagen och han antyder redan sin bortgång och återkomst.

”Det kommer att bli som när en man skulle resa utomlands.” (v. 14)

Kristus far bort, men han skall komma åter. Det blir tydligt och levande i lärjungarnas mitt där Kristus kallat samman dem som är Hans. Texten är undervisning för lärjungar. Den handlar inte om hur man blir en Herrens tjänare, utan om att man, när man är en Herrens tjänare, skall förvalta de gåvor Herren givit oss.

En rik man: ”kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem. En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent – var och en efter hans förmåga.” (v.14,15)

Orsaken till att han kallar dem till sig är att han vill berätta om sina planer att resa bort och på vilket stort och ärofullt sätt han tänkte hedra sina tjänare genom att ge dem förtroende att förvalta hans ägodelar. Att sätta hela sin förmögenhet i händerna på människor som var slavar, som inte ägde någonting, var en stor ära och var uttryck för vilket stort förtroende han hade för sina tjänare. Han gjorde ovärdiga människor, som inte ägde mer än de kläder de hade på kroppen till sina medarbetare.

Detta borde väcka i hjärtat på vem som helst, ett gensvar att vilja leva upp till ett sådant stort förtroende.