En kristendom utan rötter

Det andra hjärtat Jesus talar om i sin liknelse är det känsloreligiösa hjärtat.

”De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall.” (Luk 8: 13)

Har vi inte mött dessa, människor som stormar in i kristendomen, men stor glädje och entusiasm, men som ganska snart faller av.

I frestelsens eller prövningens stund faller de av säger Jesus. De hade grundat hela sin tro på det första och initiala, den första kärleken. Utan tvekan var de troende.

Men "de tror bara till en tid”, säger Jesus, därför att ” de har ingen rot”. De har inte rotat sig i kristendomen.

En planta som hamnar i tunn mylla, må växa snabbt och den må blomma, men solen bränner bort den, prövningen tar bort tron,  därför att ” de har ingen rot”.

Hur får man rötter i kristendomen. Svaret är att man lever nära evangelium i ord och sakrament.  ”Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet.” (Kol 3: 16), säger aposteln. Man lever nära församlingen. ” Hebreerbrevets författare skriver: ”Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. ” (Hebr. 10: 25)

Det känsloreligiösa hjärtat mäter sin kristendom efter upplevelsen och inte efter Ordet. När känslorna bekräftar kristendomen, och när upplevelserna finns med, då är de med. Men så snart känslorna och upplevelserna är förbi, då betyder kristendomen ingenting.

Tänk om psalmisten hade grundat sin tro i upplevelsen?  Han som i anfäktelsen skriver:  

”Vakna upp! Varför sover du, Herre? Vakna! Förkasta oss ej för alltid. Varför gömmer du ditt ansikte och glömmer vårt lidande och betryck? Vår själ är nerböjd i stoftet, vår kropp ligger nertryckt till jorden.  Grip in och hjälp oss, friköp oss för din nåds skull.” (Ps. 44: 24-27)

Vid andra världskrigets slut hittade man denna inskription på en källarvägg i Warszawa:

”Jag tror att solen finns, även när den inte skiner. Jag tror på kärleken även när jag inte kan känna den. Jag tror på Gud, även när han är tyst.  Jag litar på honom, även om jag inte känner någonting. Jag tror, jag tror !”

Om Guds Ords levande utsäde får rota sig, då ger tron inte vika för motgånger, från brist på bekräftelse eller ens förföljelse.