När vänder sig människan om?

Gud sade till sitt folk genom profeten Hosea i 6:4:

”Vad skall jag ta mig till med dig, Efraim? Vad skall jag ta mig till med dig, Juda? Er kärlek är som morgondis, lik daggen som tidigt försvinner.” (Hos 6: 4)

Vers 1-3 känns som lite underliga och felplacerade, för här läser vi:

"Kom, låt oss vända om till HERREN. Ty han har rivit oss, han skall också hela oss. Han har slagit oss, han skall också förbinda oss.” (Hos 6: 1)

Många textutläggare har förundrat sig över hur såhär positiva ord kan hamna mitt i detta sammanhang. En del har menat att orden lagts in på efterhand, andra har menat de bara uttrycker en sorts ironi, att folket skulle ta det lätt med sin omvändelse och tro att man hur lätt som helst kan vända tillbaka till Gud, men om man tittar lite noggrannare på versen innan 6:1-3, i det femte kapitlet, så ser man att verserna hänger samman.

Gud säger i 5: 15:

”Jag vill gå min väg, jag vill vända tillbaka till min boning, till dess de erkänner sin skuld och söker mitt ansikte. I nöden skall de vända sig till mig.”

Den grekiska översättningen av GT (Septuaginta LXX) sätter in: ”genom att de säger” efter denna vers, den arameiska översättningen (targumerna) och den syriska texten sätter in: ”de skall säga”.

Det vill säga:

De skall vända sig till mig, när de säger:

”Kom, låt oss vända om till HERREN.”

Det är så det gå till. Det folket som kommer att bli slaget och rivet, i det följer en insikt. Plötsligt inser de sin stora skuld, och säger:

”Kom, låt oss vända om till HERREN.”

Vi kanske minns berättelsen om den förlorade sonen, hur han tog ut sitt arv i förtid, och hur det såg ganska lättsamt ut i början.

Han ”for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde.” (Luk 15: 13)

Men när det blev hungersnöd i landet, när ”han började lida nöd” (Lukas 15: 14) och ”gärna [skulle] ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något.” (Luk 15: 16) då förändrades hans ton:

”Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare.” (Luk 15: 18-19)

Så är det också ofta med oss, när vi kommer i nöd, när det känns riktigt bedrövligt med oss själva och vår situation, det är då vi inser att vi behöver vända tillbaka till Gud.