måndag 22 juli 2013

Guds rättfärdighet fodrar soning och en försoning mellan människan och honom själv



Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst.  Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord.” (2 Kor 5: 18-19)

Försoningen kommer från Gud. Den kommer inte från oss.  Vi har talat om rättfärdighet och att vara rättfärdig. Vad innebär nu försoning. Begreppen hänger samman. 

Om två parter står i relation med varandra, och deras relation rubbas av någon anledning, att den ena parten burit sig illa åt. Ja, då behövs försoning. Att man försonas med varandra, att man bli sams.

Till detta hör också begreppet soning. Att sona är inte samma sak som att försona. Sona är vad man gör för att ställa tillrätta en förbrytelse, eller för att helt enkelt betala vare sig den andra parten blir nöjd eller inte. Om en brottsling begår ett brott så sonar han sitt brott genom att t.ex. böta pengar eller genom att sitta i fängelse. Han sonar sin skuld. 

När man sonar så kan det leda till att den andra parten blir blidkad eller nöjd. I det fallet blir det ett försoningsoffer. 

Jakob hade lurat sin broder Esau på förstfödslorätten. När Esau kom efter honom för att döda honom, så läser vi att Jakob skickade getter, får, hästar och kor som en gåva till Esau (1 Mos 32: 13-15) tillsammans med en hälsning. På så sätt ville han sona sin skuld och bli försonad med Esau.  Vi läser: "han tänkte: "Jag vill beveka honom med de gåvor som kommer före mig. Sedan kommer jag själv inför hans ansikte. Kanske tar han då emot mig väl." (1 Mos 32: 20) 

Vi läser:

Han lät slavinnorna med deras barn gå främst, Lea med hennes barn efter dem och Rakel med Josef sist. Själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger ner till jorden, innan han kom fram till sin bror. Men Esau sprang emot honom och tog honom i famn, föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät.  När Esau fick se kvinnorna och barnen sade han: "Vilka är de här som du har med dig?" Han svarade: "Det är barnen som Gud har gett din tjänare."
”Esau frågade: "Vad menade du med hela den skara som jag mötte?" Han svarade: "Jag ville finna nåd för min herres ögon."  Men Esau sade: "Jag har nog. Behåll det du har, min bror." "Nej, jag ber dig", svarade Jakob, "om jag har funnit nåd för dina ögon så tag emot gåvan av mig, eftersom jag har fått se ditt ansikte. Det är som om jag såg Guds eget ansikte, när du tar emot mig så vänligt. Tag emot gåvan som jag har sänt dig, för Gud har varit nådig mot mig, och jag har allt." Och han bad honom så enträget att Esau tog emot den.” (1 Mos 33: 2-5, 8-11)

Du och jag har också otalt med en person. Vi har syndat mot Gud. Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud. Och syndens lön är döden, döden i det eviga helvetet.

Vad skall vi göra i en sådan situation? Vi behöver försonas med Gud. Vår synd behöver sonas.

Men vi klarar inte till evig tid av att med våra gärningar och våra handlingar uppbringa ett så stort offer. Kain sade: 

Min missgärning är större än att jag kan bära den.” (1 Mos 4: 13)

Aposteln skriver:

vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud. Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.” (Rom 3: 19-20)
Svaret är alltså att vi själva inte kan sona vår synd och på så sätt bli försonad med Gud.

Det finns människor som säger att om Gud nu är god, varför kan han inte bara se mellan fingrarna, och låta udda vara jämt, varför kan inte låta oss komma till himlen utan soning? Svaret är det som vi talat om tidigare. En sådan Gud är inte en rättfärdig Gud. 

Gud är rättfärdig och om inte rätt skipas, så har vi ingen rättfärdig Gud, utan då får vi en fruktansvärt likgiltig avgud, en kall och kärlekslös gud, en gud utan rättmedvetande och moral. 

Men vår Gud är helig och rättfärdig. Och, tack och lov också en kärleksfull Gud.

Därför måste straffet falla. Därför Guds Ord:

Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser” (2 Kor 5: 18ff)

I Kristus är alltså världen försonad med Gud och Gud med världen. Gud straffade våra synder i Kristus.

Två versen längre fram skriver aposteln:

Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.” (2 Kor 5: 21)
På ett annat ställe säger han:

Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.” (Rom 8:3)

Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.” (Gal 3: 13) 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar