Varför behövde den helige Ande komma till apostlarna vid Pingsten?

”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord.” (Joh 14: 23)

Det var detta Ord, Jesus undervisning lärjungarna hade umgåtts med under tre år. En natts händelser skulle skaka deras förtröstan på Kristus och hans Ord. Men Kristus lovar att den som förankrat Ordet i deras hjärtan, Guds helige Ande, skulle komma till dem och påminna dem om Ordet, om hans undervisning:

”Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.”

När lärjungarna sedan återförsamlades i Jerusalem, efter hans uppståndelse och himmelsfärd, så var det inte längre elever, Guds helige Ande talade i dem och genom dem. När de själva inte kunde resa runt i alla församlingar som bildades, så skrev de brev, under Andens inflytande, så att alla församlingar kunde höra Kristi

undervisning genom den helige Ande som han gav sin Kyrka på pingstdagen. Man förstod att lärjungarnas berättelse om Jesu liv och undervisning inte kunde förmedlas av apostlarna muntligt, och därför skrevs evangelierna ner. Apostlagärningarna är berättelsen om apostlarnas verksamhet efter Andens utgjutelse på pingstdagen, då Gud utgöt sin Ande med eldstungor. Uppenbarelseboken är vittnesbördet om kyrkans framtid, ty Kristus hade sagt:

”Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske.” (Joh. 16:13)

Så får vi vårt nya testamente, den andra delen av Bibeln.  Genom dessa skrifter, talar Kristus än idag genom sin Ande till oss.